Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina sista order åt den på språng stående sufflören, att
han skulle passa väl på fadern i stycket, som var en
smula svag i sina lexförhållanden, samt att han för alt
i verlden inte skulle låta ridån gå för hastigt ned öfver
den stora, stumma scenen i tredje akten. Direktören
var inbegripen i ett mycket djupsinnigt resonnemang
med den förnämsta unga skådespelerskan om en ny rol
i ett annat stycke, som skulle delas ut dagen derpå,
samt upptäckte derunder en liten ojemnhet i
sminkbeläggningen på hennes ena kind, hvilken ojemnhet han
med egen hand behagade utjemna, i det han med fingret
strök sakta utåt den runda kinden, på hvilken en liten
förtjusande grop bildade sig så retande och ofvanför
hvilken en klar och litet fuktig blick bad så vackert,
att han innan sminket var rigtigt jemnt, nästan bestämd t
hade måst lofva att rollen skulle bli hennes och ingen
annans. Ja, det vill säga, nästan bestämdt, märk väl;
ty som en förståndig direktör egnar och anstår, var han
aldeles för mycket diplomat att lofva någonting aldeles
bestämdt, innan pjesen var slut. Det kunde ju hända
att hon inte gjorde någon särdeles lycka i qväll, och då
— — ja, då fick man väl ge’ rollen åt hennes rival,
som inte begärde bättre än att få öfverta’ den.
Anna Vegner, som hade en liten, men rätt
ingripande rol i stycket och Gustaf Alm, som var en elegant
baigäst, träffades uppe i fonden, då de kommo ned hvar
och en ifrån sin klädloge. De hade endast helt flyktigt
träffats sedan den sista repetitionen hos Holmer, och
Gustaf hade visat sig skäligen snäf, hvarför den unga
flickan ämnade gå förbi honom efter en tämligen
knapphändig hälsning, då han hastigt hejdade henne och sade:
— God afton, fröken VegnerI Var inte ond på
mig nu längre! Jag erkänner att jag bar mig dumt åt,
men det skall inte hända mera, det lofvar jag er!
— Jag är visst inte ond på herr Alm! — svarade
den unga flickan och ville gå förbi honom, i det hon
likväl sökte inlägga en viss vänlighet i tonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
