- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
464

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådant är det rörliga, varmblodiga slägte som lefver och
rör sig på bräderna som föreställa verlden. Andtligen
har det blifvit lugnt, och den unga flickan börjar nu,
visserligen upprörd, men med förtviflans mod, sin rol.
Och knapt har hon sagt några få repliker så ser man
hur det lyssnas i salongen, hur man följer med, hur
det darrande, nästan gråtande qvinnobarnet der inne på
scenen fängslar alla dessa nyss förut så likgiltiga
men-niskor vid sin blick, sitt ord, hur hon har dem i sitt
våld, och hur denna sympatiska medkänsla derutifrån
fortplantar sig till hennes medspelande, till henne sjelf.
Hur hon bärs utaf den, bur den förfärliga
uppskaknin-gen nyss vibrerar under hennes ord, i hela hennes ton,
hur de förläna dem en sanning och en värma som med
ens. löser den instängda hänförelsen i hennes själ och
gör henne i detta ögonblick till en lefvande inkarnation
af den figur hon skall föreställa, den karaktär hon skall
återgifva.

Och på detta sätt går den korta, men för stycket
vigtiga scenen i oupphörlig stegring, alla anstränga sig,

— nej de göra sitt bästa utan all ansträngning,
sporrade som de alla äro af den stämningsfulla dallring som
genomfarit hela salongen, och när scenen §lutar och med
den styckets första akt, faller ridån under ett jubel och
en applådåska som tvingar den att gå upp igen trenne
gånger, och som afgör både den unga skådespelerskans
öde och kanske styckets framgång.

När den ändtligen gått ner för sista gången,
hvil-ket uppror är det inte derate framför rampen, och
hvil-ken glad öfverraskning emellan kulisserna. Man
omfamnar den unga flickan, man lyckönskar henne, man
trycker hennes händer, man talar i munnen på hvarann’,
man gissar, man frågar, man gör sina utläggningar, man
vet inte på hvilken fot man skall stå. Den ene påstår
att det var en intrig emot författaren, den andre att
det var en demonstration för honom; en vet bestämdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free