- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
466

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

9.



Tack vare den tändande episoden med hvisslingen
gjorde det nya stycket verkligen lycka, och när ridån föll
för sista gången på qvällen, var det efter en massa
inrop-ningar af hvilka ett par också föllo på författarens del.
Som han likväl icke var närvarande »på teatern», som det
heter och hvilket var en bokstaflig sanning, ty han satt
i salongen i en af de grilj erande logerna och önskade
att han haft hela pjesen ogjord eller åtminstone omgjord,
så fingo skådespelarna i stället gå in så många flera
gånger, och ibland dem som på detta sätt fingo mottaga
publikens bifall och tack var också Anna, som ända
till slutet utförde sin lilla roll med en nervös oro och
en djup fond af vibrerande själsrörelse, hvilken hon
troligen icke hade kunnat resonnera sig till, men som
nu låg qvar inom henne och lade sanning och uttryck
i hvarje replik hon sade.

Det låg som en feststämning öfver hela scenen
när alt ändtligen var slut, och man ännu dröjde en
stund nere på teatern för att samtala om aftonens seger,
innan man gick upp i logerna för att ikläda sig sin
vanliga menniska. Man lyckönskade hvarandra och den
unga författaren, man omfamnade och tryckte hvarandras
händer, optimisterna förespådde minst tjugofem fulla hus
på stycket, och det fastän direktören helt blygsamt
förklarade sig nöjd med om det blefve tjugo, samt derpå
helt vänligt vände sig till Anna och förklarade sin stora
belåtenhet med hennes uppträdande i qväll, och att han
i sanning inte hade väntat att hon skulle kunna göra
så mycket af en så liten roll. Den unga flickan
rodnade af glädje och tacksamhet och skyndade sig sedan
upp i sin loge för att få vara ensam med sin lycka.
När hon gått, vände sig direktören till sin regissör och
yttrade förtroligt, så att de öfriga, på scenen
qvarva-rande fruntimren inte skulle höra det:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free