- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
469

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta bifall gladde och skrämde honom på en gång.
Det var ingen känsla af afund som blandade sig i hans
rädsla, det var en vaknande aning om att detta bifall
skulle^ aflägsna dem ifrån hvarandra. Ty han kunde
inte längre dölja för sig sjelf att han älskade Anna,
älskade henne med hela styrkan och fordringsfullheten
hos sina par och tjugo år, och han hade under den
sista tiden gjort upp för -sig en framtidsutsigt, som
smickrade både hans kärlek och hans fåfänga. Det var
han, som skulle bli en stor konstnär och som skulle
höja henne upp till sig, det var hans glans, som skulle
återfalla på henne. Och nu märkte han att hon gled
undan honom, att hon hade eget kapital att lefva på,
ja och det kanske rikare än han sjelf. Detta var ett
streck i räkningen — visserligen inte för kärleken, men
för den manliga öfverlägsenhet, som altid vill göra sig
gällande. Hans kärlek hade nog af den hastiga
omfamningen då han mötte henne i korridoren efter första
aktens slut; uppå den byggde han just nu i sin
uppvärmda fantasi de skyhögaste luftslott för deras
inbördes förhållande hädanefter. Ty det egendomliga med
Gustaf Alm var att han var långt ifrån så nykter och
utan romatik som ungdomen i allmänhet är, eller
åtminstone synes vara, i vår prosaiska tid. Det fans hos
honom något af de gamla skådespelarnes ande och i
synnerhet fans det så nu, då de erotiska känslorna hade
vaknat och blifvit satta i rörelse. Han hvarken gick
och reflekterade öfver giftermål eller bosättning eller
framtidsutsigter i ekonomiskt hänseende; han nöjde sig
med att vara kär på Guds försyn, och den enda
spekulation han i denna stund hyste, var att hon skulle
vara eller blifva kär i honom tillbaka, och att af denna
sanistämmighet skulle resultatet blifva ett paradis på
jorden för dem båda — ett paradis utan både orm och
engel med brinnande svärd, men ändå med kunskapens
träd midt uti — liksom om det sednare någonsin kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free