- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
482

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanske bladdra om alltsammans för sköterskor och
lä-karpojkar — nej hellre då ridån ner och gasen släckt
för altid 1 Teatergalen har jag ju altid varit, — det
var då aldeles i stil att jag skulle gå och förgapa mig
i en aktris — rampen och kulisserna, dit trådde jag
och der dugde jag inte — men skulle de inte hämna
sig på mig ändå, de fördömda, lockande, trolösa
maskinerna? Hvarför då också inte sluta med en teaterkupp
— en effektsorti — ge de dumma satarna något att
prata om en dag eller två och glömma den tredje ! —
Ha, ha, ha! Vi få väl se, vi få väl se!

Han gick några steg igen; men efter några
ögonblick stannade han på nytt, som om en ny idé runnit
upp i hans hjerna.

— Ja, men skall det vara nödvändigt? Skall det
der ungdomsfyrverkeriet tvinga en gammal, förståndig
karl att — — —? Kan jag inte vänta till dess det
har brunnit ut — puttat upp i vädret och slocknat?
Månne hon inte blir medgörligare sedan han narrat
henne, tröttnat på henne och hon sitter der — på det
vanliga viset? Skulle inte då min tid kunna komma?
Nej, nej — fy! fy! Det vill jag inte! Nöja mig med
öfverlefvorna efter hans kalas? Nej Holmer, galen är
du, min gubbe; men det är du för god till! Och hvem
svarar mig för att det tar slut? Hos honom, det
förstås; det är sannolikt åtminstone, — men hos henne?
De galna ’ qvinnorna — evig kärlek! — ha, ha, ha!
Det är just någonting i deras väg, det! Nej! hellre
då, ner med ridån! Spektaklet slut — och kritiken —
ja, den ger jag djefvnlen!

Och dermed försvann han med hastiga steg nedåt
den folktomma gatan.

11.



Dagen derpå var det en strålande vacker vårdag,
en af dessa härliga Majdagar, då man tycker att hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free