Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstånd! Ack Anna lilla, jag är rädd för att du är
aldeles för stark för en sådan tok som jag!
— Det kan nog behöfvas, märker jag, för du har
mycket farliga anlag att vara oförståndig!
— Led mig derför! — hviskade han Ömt, i det
han tryckte henne till sig, — lär mig att bli’ en stor
konstnär och en bra karl! Det kan du Anna, men
säg mig en sak -— fortfor han efter en stund och såg
henne varmt och skalkaktigt i ögonen, i det han lade
sin arm om hennes lif, — kan du inte också vara
svag, Anna? Eigtigt så der hängifvande svag inför
den du håller af?
Hon svarade honom ingenting på denna
samvetsfråga, men hon gaf honom en blick, som måste hafva
inneburit svar nog, ty innan hon visste ordet af, lyfte
han henne i jublande fröjd upp från marken och slöt
henne, intill sig i det han tryckte den ena kyssen efter
den andra på hennes mun, kinder, panna och ögon, och
liksom hon ville rigtigt tillfullo bevisa honom att hon
kunde vara svag när det gälde, lät hon det ske utan
motstånd, äfven hon tänd af denna oemotståndliga
vårkänsla som från den leende naturen fortplantade sig
till det föryngrande och knoppskjutande menniskohjertat.
Hastigt hördes ett långt, utdraget skrik af en
barnröst uppe från skogsbacken. Det följdes af flera, och
våldsamt väckt ur sin ljufva vårdröm, satte Gustaf sin
lätta börda ned på marken, i det han med spänd
uppmärksamhet lyssnade uppåt busksnåren på bergsluttningen.
— Skynda dit! — hviskade hon hastigt, — det är
kanske någon olycka!
— Det är väl några pojkar som slåss! — ropade
Gustaf och skyndade med långa steg upp för skogsr
branten, medan hon orolig och lyssnande stannade qvar
nere på gångstigen.
Efter några minuter kom han tillbaka, blek och
upprörd och såg sig om med rädda blickar, som om
han haft ett spöke i hälarne på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
