Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad var det? — ropade lion emot honom,
— hade någon slagit sig?
— Nej, nej — svarade han med darrande röst,
— det var några barn som blefvo skrämda deruppe!
De sprungo alt hvad de kunde uppåt backen åt
Belve-deren till.
— Hvad blefvo de rädda för då? — -
— Kom! kom! låt oss gå härifrån! Det börjar
redan skymma på — låt oss gå tillbaka in till staden!
Jag tycker rigtigt att det börjar bli’ hemskt härute!
— Hvad var det deruppe, säg mig det! — ropade
hon nästan andlös, i det hon sökte hejda hans hastiga
gång, — Gustaf! jag vill veta det!
— Det var–det var en karl som hade hängt
sig i ett träd deruppe — sade han med en blandning
af afsky och medlidande i sin röst, — han var stel
och kall — — tungan hängde ute ur munnen på
honom — husch! det var gräsligt’ att se!
— Stackars varelse! — sade den unga flickan
med en suck, — tänk hvad han måtte ha’ lidit,
innan –
— Ja nog hade han lidit, — svarade Gustaf med
djup röst, — och när jag tänker på — —
— Gustaf! — ropade den unga flickan hastigt,
i det hon darrande tryckte hans arm mot sitt bröst, —
det var — — det var — —?
— Tyst! tyst! — svarade han häftigt och ömt på
samma gång — låt oss skynda oss härifrån!
Och med hastiga steg återvände de till staden,
mot framtiden, som log emot dem i förhoppningarnes
klara ljus, medan Djurgårdsskogens skuggor lade sig
alt mörkare och tyngre omkring bergsluttningen
deruppe, der förhänge t våldsamt slitits ned öfver ett
men-niskoöde med jordens äldsta tragiska stoff till innehåll
och ursäkt: en obesvarad kärlek, för sent vaknad och
fordrande mer än den kunde erhålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
