- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
12

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfverens om att det vore bättre att inbespara kanske fjorton dagar
genom att fara med ett ångfartyg, om prisskillnaden icke vore
alltför stor.

Svaren utvisade, att skillnaden var obetydlig, och en vecka
senare afreste Tom Wade från Portsmouth till Liverpool. Ännu i
sista ögonblicket var han till hälften benägen att ändra beslut;
det föreföll honom grymt att lämna sina systrar ensamma; men
både Carry och Janet hade blifvit öfvertygade om att hans plan
var den bästa och ville icke höra talas om någon tvekan. De visade
ända in i det sista glada ansikten och talade med förtröstan om
framgången af sina egna planer. De yngre flickorna hade
visserligen af sina äldre systrar fått förmaningar att icke vid broderns
afresa låta sin sorg komma till utbrott, men de gingo ständigt med
tårade ögon och blefvo därför befriade från att springa ärenden.
Tom tog dem med sig ut flera timmar hvarje dag, och genom sina
berättelser om de indianer han skulle få se, de vilda djur han
skulle jaga och den mängd guld han skulle upptäcka förde han
dem vanligen med sig hem i en något muntrare sinnesstämning.

Slutligen var skilsmässan öfver, och sedan Tom gjort
hjältemodiga ansträngningar att visa sig glad i det sista, viftade han

med sin näsduk farväl till de fem gråtande gestalterna på
platfor-men, hvarefter han kastade sig tillbaka på sin- plats i vagnen och
gaf fritt lopp åt sina egna känslor. Två flickor, som sutto bredvid
honom, fnissade, då de sågo den storväxta ynglingehs ohejdade
tårar, men en äldre kvinna, som satt midt emot honom, klappade
honom med moderlig vänlighet på knäet och sade :

»Blygs icke för att gråta, min gosse! Jag har en son, som
äp några år äldre än du, och vi gråta båda våra modiga tårar,

hvarje gång han begifver sig ut på en lång resa. Skall du fara

långt bort? Jag förmodar, att flickorna voro dina systrar? Jag

ser, att ni alla äro svartklädda. Förlorat någon kär anhörig
förmodligen? Det träffar oss alla förr eller senare, min gosse.»

»Jag är på väg till Amerika», svarade Tom, »och kommer
förmodligen icke på åratal tillbaka. Ja, de äro mina systrar, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free