Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tom tackade tjänstemannen för rådet, köpte sin biljett,
polletterade kappsäcken samt gick därpå ut och ströfvade omkring på
New-Yorks gator till klockan tre. Han lydde rådet med afseende
på matvarorna, skaffade sig en liten korg och lade in i den
tillräckligt med föda för tre eller fyra dagar. Perrongen, frånhvilken
tåget skulle afgå, var redan uppfylld af emigranter, men det
lyckades honom i alla fall att skaffa sig en hörnplats. Alla vagnarna
blefvo fyllda med så stort antal passagerare, som var tillåtet. Nya
vagnar tillsattes, allt eftersom tåget fylldes, men icke förr än alla
platser voro besatta. Flertalet af passagerarne voro män, men det
fanns också ett stort antal kvinnor och ännu flera barn, och Tom
gladde sig, då han af sina grannars samtal hörde, att en stor del
af dem icke skulle följa med tåget längre än till Chicago och att
de allra flesta skulle lämna tåget mellan denna stad och Omaha.
Resan till Chicago var det ledsammaste Tom någonsin
upp-lefvat. Hettan, dammet och trängseln tycktes verka ofördelaktigt
på samtliga resenärernas lynne. Barnen skreko oafbrutet,
kvinnorna grälade, männen svuro. Det var ännu värre om natten än
på dagen; barnen voro visserligen lugnare, ty de lågo på golfvet
och sofvo jämförelsevis godt, men för de fullvuxna fanns ingen
möjlighet att hvila eller ens alt ändra ställning. Ryggstöden voro
låga, och de, som icke varit nog lyckliga att få plats vid ett
fönster, kunde icke hvila hufvudet; men alla togo sig dock då och
då en lur med hakan hvilande mot bröstet eller stundom med
hufvudet mot grannens skuldra. Tom behöll icke sin hörnplats
utan afstod den ett par timmar efter afresan åt en trött kvinna
med ett dibarn i sina armar, som satt bredvid honom. Huru stark
han än var, kände han sig i hög grad uttröttad af brist på sömn.
På andra sidan Chicago blef utrymmet något bättre, och då
man kommit förbi Omaha, voro passagerarne jämförelsevis få, och
tåget gick betydligt fortare. Tom fick nu till och med stundom
så god plats, att han kunde lägga upp sina fötter. Hans
reskamrater voro också till största delen bekanta med landets
förhållanden, så att Tom hade åtskilligt att lära af deras samlal. De flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
