- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
59

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Obestämda rykten voro i omlopp om traktens stora rikedom på
villebråd och förekomsten af guld, men endast ett försök hade gjorts
att företaga en undersökning i stor skala. Denna hade ägt rum tre
år tidigare, då ett sällskap af tjugu kaliforniska guldgräfvare hade
inträngt i dessa bergstrakter. Ingen af dem återvände, men indianer,
som kommit ned till nybyggena, berättade, att de blifvit anfallna
och dödade till sista man af ett följe siouxindianer, medan de
bearbetade ett guldfynd, som de upptäckt.

»Det var ganska nära, att jag varit med i det sällskapet», sade
Jerry, som omtalade historien för Tom, medan de sutto vid
lägerelden på natten. »Jag hörde talas om deras företag, då jag
återvände till Saltsjöstaden efter en tids utflykt bland kullarna. Jag
skyndade efter dem, så fort jag kunde, men då jag kom till det
sista nybygget, fick jag veta, att, de hade tio dagars försprång; och
som jag icke visste, hvilken väg de tagit, och icke ville färdas
ensam öfver passet, vände jag om. Det var stor tur för mig, ehuru
jag icke trodde det den gången.»

»Men hvarför har min farbrors sällskap gått in i ett så farligt
land, då de veta, att infödingarna äro fientliga?»

»Det är ett mycket stort område, så stort som alla de östra
staterna tillsammans, och rödskinnen bo icke så tätt. Man vet icke,
huru många de äro, men man tror, att det är en föga talrik stam.
Det är icke heller likadant som på prärierna, där ett resande
sällskap kan ses af indianerna på många mils afstånd. Det är en
mycket ojämn mark, caiions och dalar och klippor. Då man
kommer på andra sidan om Vindströmmen, påstår man, att det
finns stora skogar. Är det så, höfding?»

Höfdingen nickade. »Väldiga skogar», sade han, »högre upp
klippor och dödt land; öfverallt dödt. Om vintern snön ligga
djup på kullarna. Rödskinnen icke tycka om kölden; om för
mycken köld, wigwam inte duga.»

»Så är det, ser du, Tom. Vi befinna oss här på en betydlig
höjd öfver hafsytan, och snart komma vi öfver trädgränsen. Landet
är kalt öfverallt och saknar tillräckligt bete för hästarna, och om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free