- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
62

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Huru långt tror du, att det är till den där kullen?»

»Tre eller fyra mil, skulle jag tro.»

»Det är öfver tjugu, min gosse. Här uppe i bergen är luften
så klar, att man tydligt kan se saker, som man där nere icke skulle
kunna urskilja konturerna af.»

»Men den synes vara så nära, att jag skulle kunna
urskilja människor promenera omkring däruppe», sade Tom litet
tviflande.

»Det är sant, min gosse. Men då du ridit ett par timmar, skall
du få se, att kullen icke ser mycket närmare ut, än den gör nu.»

Tom fann snart, att Jerry icke dref gäck med honom, såsom
han först hade trott. De redo mil efter mil, utan att målet syntes
mycket närmare. Plötsligt sade Jagande hunden något till
höfdin-gen och pekade åt höger. Hoppande hästen höll genast in sin häst
och tillsade sina hvita följeslagare att göra detsamma.

»Hvad är det, höfding?» frågade Jerry.

»Älgar», svarade denne.

»Det är goda nyheter», sade guldgräfvaren. »Det vore tur,
om vi kunde förstärka vårt förråd af kött nu. Ju mindre vi skjuta,
sedan vi kommit genom passet, desto bättre. Skola vi följa er,
höfding?»

»Det vara bäst mina hvita bröder fortsätta ridten långsamt»,
sade Hoppande hästen. »Kunna skrämma djuren. Onödigt
för-Mora tid.»

Tom kände sig besviken, men under det han långsamt
fortsatte färden tillsammans med Jerry, sade denne:

»Du får godt om tillfällen längre fram, min gosse, och det är
nu ingen tid att förlora med ett jaktnöje. Rödskinnen uträtta nog
saken bra.»

Tom vände sig om och såg, huru de två indianerna redo
i galopp, tills de nalkades höjden af en låg bergås. Därpå hoppade
de af hästarna och gingo i framåtlutad ställning. Snart lade de sig
framstupa på marken och kröpo fram, tills de kommo upp på
själfva åsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free