- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
79

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Bössor», sade höfdingen lakoniskt.

»Tror ni det?» sade Jerry tviflande. »Det tyckes mig icke
likna bösskott. Det är ett slags surrande, som fortgår oafbrutet.»

»Det vara bergen, som svara», sade höfdingen och viftade
med handen. »Kullar öfverallt. De säga till hvar andra: ’De röda
männen, som bo i vårt sköte, anfalla de främmande blekansiktena’.»

»Hvad tror ni?» hviskade Tom till Jagande hunden.

»Bösskott», svarade han med en ton af djup öfvertygelse.

»Jag vill icke motsäga er, höfding», sade Jerry. »Huru långt
tror ni, att de äro härifrån?»

»Hästarna kunna föra oss dit på två timmar», svarade
höfdingen.

»Då kunna vi antaga, att det är åtminstone tjugu mil. Låtom
oss fortsätta. livad det än må vara för ljud, skola vi snart
förvissa oss om saken.»

»Icke för fort», sade Hoppande hästen, då guldgräfvaren
sporrade sin häst. »Kanske vi måste strida, kanske också fly.
Icke bra att trötta hästarna för mycket.»

Det dröjde mer än en timme, innan Tom kunde urskilja
någon förändring i ljudets beskaffenhet, men snart märkte han,
att det endast hördes stötvis; stundom dog det nästan bort, därpå
bredde det plötsligt ut sig. Jerry, som var mera van vid ljudet
af eldvapen i bergstrakterna, hade långt förut öfvergått till
höf-dingens mening.

»Det är alldeles säkert bössor, Tom; höfdingen har icke
misstagit sig. Det är i alla fall en fördel, att de icke blifvit
öfver-raskade. De strida tappert, och vi kunna hinna dit tids nog för
att blanda oss i leken.»

»Skola vi rida rakt fram och förena oss med våra vänner?»

»Det tror jag inte, min gosse. Vi måste vänta, tills vi

få se, hurudan Harrys belägenhet är, innan vi bestämma oss för
någon plan.»

Ljudet hördes nu bättre. Ekot var ännu oafbrutet, men
skotten kunde tydligt höras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free