Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han kan reda sig med uterna, tror jag säkert, att han äfven
kan göra sig förstådd af rappaherna.»
»Hoppande hästen gå fram till kanten af platån», sade
höf-dingen efter ett kort samtal med Jagande hunden. »Rappaherna
icke blifva lugna, förrän fått reda på, hvilka vara här; de vilja nog
icke försöka ett nytt anfall på klippan, förrän utforskat det.»
De båda indianerna lade sig ned raklånga på marken och
kröpo i denna ställning framåt, tills de kommo till en plats, där
klipporna höjde sig något. Därifrån kunde de se nedåt dalen och
lågo orörliga med bössorna framför sig.
»De äro icke mera än ungefär femtio alnar från småskogen,
hvarifrån vi klättrade upp till afsatsen. Det är sannolikt där, som
rödskinnen skola försöka att krypa upp, ty där skulle de vara utom
synhåll från klippan.»
»Säkert skulle de aldrig våga sig upp på afsatsen vid dagsljus,
ty då måste de ju passera inom skotthåll för min farbrors och
hans kamraters gevär och hade dessutom våra ^bössor att frukta.»
»Nej, det skulle endast vara en eller två spejare. De
beräkna nog, att de från den punkt, där höfdingen nu ligger, skulle
få en öfverblick öfver platån och sålunda få veta, hvilka vi äro.
Det är det oförklarliga i saken, som förmått dem att hålla sig stilla
i så många timmar, och förmodligen vill deras anförare gärna bevisa
för dem, att vi endast äro några få män och inga spöken. De
hafva säkert redan skickat bort till byarna för att få hit några
flera af sina kamrater före natten. Indianer anfalla aldrig gärna i
mörkret, utan helst i daggryningen, men om de vore säkra för oss,
kunde de kanske försöka det. De hafva nog beräknat att kunna
komma fram till foten af klippan utan att blifva sedda, och hafva
de väl en gång kommit in i småskogen, göra de processen kort med
Harry och hans kamrater.»
En kvarts timme senare hördes knallen af en bössa, som
ögonblickligen åtföljdes af ett indiantjut.
»Det är höfdingens studsare, Tom, och jag förmodar, att kulan
träffat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
