- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
92

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veta något af mig, gick han bort. Som vanligt slulade han med

skryt och sade, att han bjudit oss fred, och att det vore vårt eget

fel, om det i stället blefve krig. Jag skrattade och sade, att vi nog
skulle sköta oss själfva och föredroge att göra det framför att
anförtro oss åt rappaherna, sedan vi gjort flera af deras squaws
till änkor.»

»Tror du, farbror, att de skulle hafva hållit sitt ord?»
frågade Tom.

»Nej, allra minst de. Det finns blott några få indianstammar,
på hvilkas ord man kan lita, men i regel betyder ett löfte ingenting
för dem, och om vi lämnat oss i deras våld, skulle de
ögonblickligen hafva huggit ned oss eller också fört oss med sig till sina

byar för att martera oss, och det hade varit ännu värre. Jag tror

säkert, att de hade en lång öfverläggning efter höfdingens återkomst,
och det dröjde nog en god stund efter mörkrets inbrotl, innan de
samlat tillräckligt med mod för att klättra uppför klippan. Så snart
de kommo till den plats, där hästarna stått bundna, förstodo de
naturligtvis, att vi voro borta, och det tjut, som vi hörde, var
förmodligen signal till en allmän stormning upp emot toppen. Men vi
behöfva icke mera bekymra oss för dem. De kunna rida så långt
som till skogsbrynet, men då de finna, att vi hunnit in i skogen,
skola de uppskjuta förföljandet till i morgon. Vi kunna gärna när
som helst hålla rast, tills månen går upp, ty vi göra så mycket
buller, då vi trefva oss fram genom småskogen, att de kunna höra
oss där nere.» —

»Nå, min gosse, berätta mig nu litet om din moder och dina
systrar och huru det tillgick, att du ändtligen kom hit ut.»

Tom omtalade nu sin moders död och skälet, hvarför han
lämnat sina systrar och uppsökt sin farbror.

»Det är en ganska kinkig sak, min gosse, och jag får påtaga
mig en stor del af ansvaret. Då jag fick din moders bref, som
innehöll nyheten om Johns död och där hon förklarade, att hon icke
ville höra talas om din Amerikaresa, gjorde jag mig själf svåra
förebråelser. Här hade jag drifvit omkring i tjugu år och haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free