Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska goda tillfällen att göra lycka, men nu kunde jag icke ens
förfoga öfver femhundra dollar, med hvilka jag kunnat hjälpa min
broders änka och barn. Jag kan säga dig, att jag kände mig som
en usling. Din moder nämnde icke mycket om sina omständigheter,
men det var heller icke nödvändigt. Jag visste, att John dragit sig
tillbaka från sjötjänsten med föga annat än sin lilla pension att
lefva af och att hennes pension som änka måste vara alldeles
otillräcklig. Jag kände mig, som sagdt, mycket illa till mods. Men
jag svor för mig själf en dyr ed, att nästa gång jag gjorde ett godt
kap, jag icke skulle låta dollarn rulla sin väg. Jag hade beräknat,
att du skulle vara här ute snart nog; ty jag visste, att om du vore
en pojke med hjärta i kroppen, du icke skulle stanna hemma och
slå dank. Din moder sade, att dina systrar skulle ägna sig åt
undervisning, och det var icke sannolikt, att du skulle låta dem arbeta
för familjen och själf göra ingenting. Jag vet, att det var svårt
nog i min ungdom att få något arbete där hemma, men unga män,
som kommit hit ut, säga, att det är ännu värre nu. Jag trodde,
att du skulle tycka om lifvet här och att du med tiden skulle
öfver-tala din moder att låta dig resa.»
»Det skulle aldrig hafva lyckats, farbror. Jag ville gå till
sjös, men hon ville icke höra talas om det heller. Hon sade, att jag
var hennes enda gosse och att hon icke kunde undvara mig, och
jag måste lofva henne att uppgifva den tanken. Hon var ännu
mera emot din plan, men då jag skref till dig, trodde jag, att hon med
tiden möjligen kunde gifva med sig. Men snart därefter blef hennes
hälsa vacklande, och jag insåg då, att jag måste uppgifva all tanke
på att lämna henne och nöja mig med att taga hvad som helst,
sedan jag lämnat skolan. Det var först efter hennes död, som jag
talade med flickorna om saken, och de erkände, att det var bäst
för mig att resa hit ut.»
»Och du reste, innan mitt sista bref anlände?»
»Ja; vi hafva icke fått något bref efter det, som du skref, då
du bad mig komma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
