- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
94

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, du kunde icke gärna hafva fålt det. Jag skref för tre
månader sedan, innan jag bröt upp från Saltsjöstaden. Jag och en
annan hade träffat på en åder med mycket god malm. Vi sålde en
del för tusen dollar, och jag skickade min anpart till din moder
och sade att jag haft otur, sedan jag fick hennes bref, men att jag
hade goda förhoppningar på framtiden och hoppades kunna skicka
henne lika mycket för hvart år.»

»Det var ädelt handladt af dig, farbror.»

»Icke alls», mumlade Harry. »Jag har i alla mina dagar
uppfört mig som en dåre. Det är sant, att då jag fick bref från
din fader, hvilket icke var särdeles ofta, skref han alltid glädtigt
och talade mycket litet om sina affärer. Men jag borde hafva velat,
om jag tänkt på saken, att med hustru och sex barn det måste
vara mycket svårt att få det att gå ihop på en löjtnants lön, och
då kunde jag ofta på en vecka slösa bort dubbelt så mycket. Då
jag fick höra, att haa gått bort, kan du väl förstå, huru jag kände
mig. Men, min gosse, om det vill sig väl, skall jag försöka
godt-göra det efter bästa förmåga. Låtom oss nu sluta oss till de
andra.»

Men dessa hade insvept sig i sina filtar och lågo nu försänkta i
djup sömn. Jerry, som icke sofvit en blund föregående natt och
mycket litet på de fyra eller fem sista, hade icke ens tänkt på att
bedja om litet mat, ehuru han icke smakat något på de sista
tjugu-fyra timmarna. Men Tom, som var mera ovan vid lång fasta,
kände en glupande hunger.

»Vi hafva icke haft något att äta i dag, farbror, utom en
kaka, som var kvar efter gårdagens bakning, och jag tror icke, att
jag kan sofva, om jag icke får litet mat.»

»Kors bevare mig! Det tänkte jag aldrig på, Tom. Om jag
gjort det/ hade jag kunnat skicka mat med höfdingen i morse.
Vi hafva intet bröd men fullt upp med kallt kött. Vi kokade en
hel mängd i går afton, ty vi trodde, att vi icke skulle få något
tillfälle därtill i dag.»

»Du visste således, farbror, att indianerna voro i närheten?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free