Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bannackerna, vi få äfven dem på halsen. Så länge vi hålla
tillsammans och vara på vår vakt, de icke komma; frukta hvite mäns
bössor. Men vi icke kunna lefva utan jakt, och då de passa på,
döda en, två, tills alla dödade. Om natten alltid hålla vakt, om
dagen icke kunna jaga, huru då lefva? Om stanna här, alla säkert
blifva dödade.»
Tystnad rådde i den lilla kretsen. Alla erkände sanningen af
indianens ord, och dock ville de icke öfvergifva tanken på att söka
efter guld eller, om detta misslyckades, att återvända hem med
hästarna lastade med bäfverskinn.
Harry var den förste, som talade. »Jag fruktar, att dessa
fördömda odjur hafva korsat våra planer, kamrater. Om vi haft
den turen att obemärkta komma in i en af de högre dalarna, kunde
vi hafva jagat och sökt efter guld i månadtal, ulan att bli
upptäckta, men nu har det gått om intet. Jag fruktar, att höfdingen
har rätt. Om vi hålla tillsammans, svälta vi ihjäl, om vi skingra
oss för att jaga, blifva vi kringrända och dödade. Jag är ej den,
som gärna afstår från det, som jag en gång föresatt mig, men
denna gång ser jag ingen utväg. Vi äro icke de första, som
kommit upp i dessa dalar och måst återvända med tomma händer,
och vi veta, hvad som för två år sedan hände ett sällskap af tjugu
gamla guldgräfvare från Kalifornien, ehuru ingen af dem åter
vände för att berätta det. Vi visste, då vi begåfvo oss i väg, att
det skulle bero på tur, och turen har varit emot oss.»
»Så är det», medgaf Ben; »om det lyckats, kunde vi hafva
gjort ett godt kap; nu hafva vi haft otur, och som den där
fördömda rödskinnssvärmen ökas för hvarje dag vi stanna här, är det
min mening, att ju förr vi kunna komma ut ur detta fördömda
land, desto bättre är det.»
»Jag håller med dig, Ben», sade Sam IJicks. »Vi hafva
kommit hit för att jaga, men äro icke starka nog att stångas med
rödskinnen. Så särdeles mycken tid hafva vi icke förlorat, och
något hafva vi alltid lärt. När järnvägen en dag går tvärs öfver
landet, skall Onkel Sam skicka trupper för att göra upp räkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
