Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rektc till utgången af cañón, och sannolikt voro de där en half
timme efter oss. De andra redo till kanten af platån och tände
dessa eldar.» ’
»Men hvad betyda de, farbror?»
• »Det är utan tvifvel ett tecken till alla byarna, att vi äro på
återväg; ehuru jag icke kan tyda deras signaler, ty hvarje stam
har sina egna, liafva indianerna säkert blifvit varnade utefter hela
dalen, och sannolikt nog har signalen upprepats undan för undan
ända ned till Stora Vindströmmen. Skjutandet upplyser dem alla
om, hvilken väg vi tagit, och om rappaherna kommit ut ur cañón,
såsom jag förmodar, behöfva de icke förlora tid med att söka
efter vårt spår. Inom en half timme hafva vi förmodligen en
svärm af minst hundra öfver oss. Jag hoppas endast, att det icke
finnes några flera byar åt det här hållet. Jag bekymrar mig icke
så mycket om dem, som förfölja oss, ty jag tror säkert, att vi
kunna finna någon plats, där vi kunna hålla stånd, men det vore
värre, om vi funne vår väg stängd.»
»Men om ingen finnes framför oss, kunna vi ju fly undan.
Våra hästar äro väl lika goda som deras.»
»Du och Jerry skulle kunna göra det, ty ni hafva första
klassens hästar; men indianernas äro ingenting att skryta med,
och våra kunna icke mäta sig med edra; dessutom hafva de under
den sista veckan haft ett tämligen hårdt arbete, under det att
många af rappaherna hafva friska hästar. Jag tror allt, att vi
hafva en lång klättring att göra, innan vi komma till passet, och
vi måste utkämpa en strid, innan vi komma dit.»
Marken höjde sig brant och var betäckt med nedfallna
klippstycken och rullstenar, och det dröjde icke länge, förrän
packhästarna började visa tecken till trötthet, medan Harrys och hans
kamraters ridhästar blefvo mycket andfådda. Då de kommo ut ur
skogen, gick hålvägen en half mil i en nästan rak linje, och just som de
kommo till slutet af denna sträcka, hördes ett tjut nere i dalen.
Då de sågo sig om, märkte de åtta eller tio beridna indianer, som
kommo ut ur skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
