Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»’Jag ser icke en skymt af dem’, sade jag. ’Jag trodde, att
de skulle vara ute på spaning efter oss.’
»’Icke söka’, sade höfdingen; ’icke veta, hvart vi gått. Gömma
sig i lunden. Tro vi komma tillbaka, då fånga oss.’
»Så förhöll det sig också. Icke en skymt af dem syntes, och
efter det första tjutet var allting tyst som i grafven. Efter ett par
timmar blef det mörkt, och snart voro vi borta. Vi höllo en
allvarlig rådplägning, ty vi voro i en svår klämma. Hvarken ett uns
mjöl eller en bit kött hade vi. Höfdingen hade tagit med sig ett
par buffelhårstäcken, då han fick se indianerna, men det var också
allt hvad vi hade. På morgonen skulle rödskinnen förstå, att vi
antingen sett dem eller träffat på deras spår, och då skulle de
sprida sig öfver hela trakten för att söka efter oss. Vi kommo
öfverens om att färdas på ett tämligen långt afstånd från hvarandra
utan att förlora hvarandra ur sikte. Ty om de såge två spår,
som ginge tillsammans rakt från lägret, skulle de genast förstå,
att det varit vi, som begifvit oss bort.
»Du tror kanske, att med de många spår, vi åstadkommit på
de fjorton dagar vi vistats där, det var omöjligt för dem att veta,
hvilka som gjorts den första dagen och hvilka den sista. Men så
är det icke. För det första var snön hårdt packad, och spåren
voro mycket lätta. Vidare, om det också alltjämt fryser på, så
afdunstar snön, och spåren förvinna så småningom; dessutom hade
det nästan hela tiden blåst litet, och ehuru packad snö icke kan
yra omkring, följer dock alltid något med vinden och drifves i
spåren, så att man kan skilja på dem, som äro färska och gamla.
På detta sätt skulle de säkert träffa på det spår, jag gjort på
morgonen, och det, som höfdingen gjort, och sålunda snoka reda på,
att vi träffats och gömt oss, tills det blef mörkt.
»Jag kunde själf hafva gjort det; man kan läsa sådana spår
som i en uppslagen bok. Det värsta var, att vi icke kunde komma
ut ur dalen utan att lämna spår efter oss. På de kala sluttningarna
kunde vi vara tämligen säkra, men ofvanför dessa fanns snö
öfver-allt, och det var således omöjligt att dölja våra spår. Vi kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
