Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverens, att det bästa sättet var att så fort som möjligt gå öfver
snön, att så mycket vi kunde hålla oss på den kala klippan eller
i skogarna, att stundom gå samma väg två gånger för att göra det
så besvärligt som möjligt för rödskinnen att följa spåret. Vi gingo
hela den natten och ända till följande dags eftermiddag. Då lade
vi oss och sofvo till solnedgången och fortsatte därpå vår vandring
hela natten. Vi sågo intet villebråd. Om vi gjort det, skulle vi
hafva skjutit, ty vi visste, att rödskinnen måste vara långt efter oss.
Då vi stannade på morgonen, voro vi icke långt från vårt gamla
läger; om vi begifvit oss direkte till nybyggena, hade vi säkert
blifvit upphunna, ty naturligtvis hade uterna skickat en skara åt
det hållet för att bevaka alla dalar, där vi kunde färdas fram. Vi
lade oss under ett träd och sofvo några timmar; därpå började vi
jaga, ty vi hade varit utan föda i två dagar, och jag kände, att jag
måste hafva mat.
»Det dröjde ieke länge, förrän vi kommo en svart björn på
spåren. Vi sågo, att spåret icke var många timmar gammalt, och
följde det upp till en remna i berget. I regeln är svarta björnen
ganska fredlig af sig och gör ingen för när, om han får vara i fred.
Vi voro därför tämligen säkra på vår björnstek. Jag gick i spetsen
och hade just klättrat upp på en väldig sten, då björnen med ett
ilsket brummande rusade fram ur en buske emot mig. Den hade
förmodligen ungar någonstädes i närheten. Jag fick knappt tid att
gifva honom ett skott i sidan, förrän han var öfver mig och gaf
mig ett slag öfver axeln, så att köttet slets bort ända ned till
armbågen.
»Men ännu värre var, att jag genom stöten förlorade
jämvikten och gjorde en sju eller åtta fot hög kullerbytta ned bland de
skarpa stenarna. Jag hörde, huru höfdingens bössa brann af, och
det dröjde en god stund, innan jag hörde eller såg något mera.
Då jag kom till sans, fann jag, att han burit mig ned till foten af
klippan och lagt mig där. Han höll på att tälja några stickor, då
jag vaknade. ’Har ni skjutit björnen, Hoppande häst?’
»’Björnen död’, sade han. ’Min broder vara svårt skadad.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
