Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag till honom: ’Jag vet, höfding, att ni tänker stanna hos mig, men
det kan jag icke vara med om. Ni vet lika väl som jag, att uterna
<1118’ 1
är<> l^är senast i morgon och att jag har ungefär lika lätt att
undkomma dem som att flyga. Ni skulle endast offra er skalp onödigtvis,
om ni stannade här, och det skulle icke vara mig till ringaste
nytta, endast gräma mig obeskrifligt. Innan ni beger er i väg, vill
jag endast bedja er att föra mig upp bland de där stenarne, där
jag kan försvara mig en stund. Ni skall vidare upptända en eld
bredvid mig och lägga en hög ved och några skålpund björnkött
så, att jag kan räcka det. Jag skall hålla dem på afstånd, så länge
jag kan, med min bössa; sedan har jag fem skott i min revolver.
Det sista skottet behåller jag för mig själf; jag tänker icke låta
uterna roa sig med att plåga mig några timmar, innan de göra slut
på mitt lif. Begif er sedan direkte ned till nybyggena; de skola
icke förfölja er så ifrigt, sedan de fått mig i sitt våld. Nästa gång
ni kommer till Denver, kan ni gå in till Pete Hoskings och säga,
hur det gått till.’
»’Min hvite broder vara sjuk af smärtan’, sade höfdingen lugnt;
’han tala dåraktigt. Veta, att Hoppande hästen stanna hos sin
vän. Vilja gå och se efter en plats.’ Utan att lyssna till mitt svar
tog han sin bössa och gick uppför dalen, hvilken var mycket brant.
Efter något mera än en half timme kom han tillbaka. ’Hoppande
hästen funnit plats’, sade han, ’där han och hans broder kunna
göra god strid. Redlige Harry färdas dit på sin väns rygg.’ Det
lönade tydligen icke mödan att tala vidare om saken. Han lyfte
mig upp på sin rygg, som om jag varit en kolsäck, och gick med
mig nästan lika fort, som om han icke haft något att bära. Sedan
han gått ungefär en half mil, vek han af uppför en trång hålväg,
som knappast var något annat än en bergskrefva, hvilken höjde sig
nästan lodrätt upp ifrån dalen. Den gick icke särdeles långt in,
och vid dess ingång låg en hög af stenar och jord, som tydligen
uppkommit genom ett bergras. Det var ett styft arbete till
och med för höfdingen att föra mig uppför denna. Snön hade
hopats i drifvor i hålvägen, och äfven om man endast haft
Henty, Bland Klippbergens indianer. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
