- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
132

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde de göra det under natten eller också lägra sig vid mynningen
af hålvägen och svälta ut oss, ty om också mitt ben varit friskt,
hade vi icke kunnat klättra uppför hålvägens sidor. Jag var mycket
bedröfvad för höfdingens skull. Han hade ju så godt som kastat
bort sitt lif för mig; ännu kunde han komma helskinnad undan,
om han ville, men jag visste, att det icke lönade mödan att tala
med honom därom. Sålunda låg jag där och lyssnade efter knallen
af hans bössa. Han skulle säkert lägga ned den förste, som kom
inom skotthåll, och sedan skulle han nog hafva tillräcklig tid att
föra upp mig, ty rödskinnen skulle troligen hålla en lång rådplägning,
innan de vågade sig vidare. Jag väntade dem icke förrän sent på
eftermiddagen och hoppades, att det skulle blifva mörkt, innan de
kommo ned i dalen. En stark vind hade blåst efter snöfallet, och
ehuru den hopat snön i drifvor vid sidorna, var dalbottnen i
allmänhet bar. Jag märkte, att höfdingen hade valt sin väg med stor
omsorg, och som rödskinnen icke hade någon anledning att tro,
att vi voro så nära, kunde de icke gärna upptaga vårt spår förrän
på morgonen. Naturligtvis skulle de finna vår eld och den döda
björnen eller, rättare sagdt, det som var kvar af honom, och de
kunde ju möjligen föreställa sig, att vi endast ätit ett mål och sedan
fortsatt igen. Jag hörde ingenting af höfdingen, förrän det blef
mörkt, men då kom han ned till mig.

»’Hoppande hästen gå ut och speja’, sade han. ’Om uterna
icke komma snart, komma tillbaka hit; om de komma, vilja vakta
nere vid dalens mynning, tills se uterna gå till sömns.’ ’Ni kunde’,
sade jag, ’åtminstone taga den här filten; en är nog att reda sig
med i den här hålan; jag får det så varmt som en bäfver, då jag
sveper in mig i min. Halfva eder jaktskjorta är borta, och det blir
kallt för er att stå därute.’

»Inom en timme kom han tillbaka igen. ’Uterna komma’, sade
han. ’Hafva just tändt eld och koka kött. Icke komma i natt.
Hoppande hästen hafva goda nyheter åt sin broder. Stjärnor
icke lysa.’

»’Det är verkligen goda nyheter’, sade jag. ’Om det bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free