Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville börja snöa i natt, kunde vi ännu föra våra skalper tillbaka
till nybyggena.’
»’Hoppande hästen känna snö i luften’, sade han. ’Om snöa
före morgonen, bra; om icke, uterna skola berätta för sina barn,
huru många lif engelsmannens och seneca-höfdingens skalper kostat.’
»Höfdingen lade sig bredvid mig. Jag fick icke mycken sömn,
ty mitt ben värkte svårt. Åtskilliga gånger kröp han ut, och hvarje
gång han återvände, sade han: ’Icke snö.’ Jag började frukta, att
det skulle vara för sent, då den kom. En stund före daggryningen
kröp han åter in och sade: ’Den store Manitou hafva skickat snö.
Min broder kunna sofva lugnt!’ En timme senare reste jag mig
upp och såg ut. Det var nu dager. Luften var uppfylld af fin
snö, och marken hade redan ett tjockt täcke. Då höfdingen kom
in sista gången, hade han dragit risknippan med sig. Jag hade
undrat, hvarför han gjort det, men nu kunde jag förstå det. Så
snart litet mera snö fallit, skulle den alldeles dölja ingången till
vår håla. Timme efter timme förflöt, och det blef omöjligt att
kasta en blick utåt, ty snön hade fallit så tätt på riset, att vi voro
alldeles instängda. Hela dagen fortfor snöfallet, såsom vi kunde
se på ljusets aftagande, och vid tvåtiden var det endast en svag
skymning, som banade sig väg in till oss.
’Huru länge tror ni, att vi behöfva vara fångar här, höfding?’
frågade jag.
»’Icke hafva brådtom’, svarade han. ’Träd finnas uppe i dalen,
och där uterna slå läger och stanna, tills storm vara öfver. Ingen
nytta att gå härifrån, förrän min broder kunna gå. Vänta, tills
snöstormen gått förbi, sedan dröja två eller tre dagar, tills uterna
dragit sin väg. Hafva björnkött att äta, varmt här inne, smälta
snö.’ Detta var verkligen sant, ty det kändes riktigt hett. Strax
före nattens inbrott körde höfdingen sin laddstake genom snön för
att kunna titta ut.
»’Snö mycket tät’, sade han. ’Då det blifva mörkt, kunna
gå ut.’
»Om de följande fem dagarna har jag icke mycket att berätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
