- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
136

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för anbudet. Jag har haft en fördömd otur nu på en tid, och
det vore ej för tidigt, om det vore slut på den nu. Huru tänka
ni dela?»

»Den saken är afgjord. Höfdingen och jag taga såsom
upptäckare två delar hvar. Ni fyra taga hvar sin del.»

»Det är ett hederligt anbud, som jag med glädje antager.»

»Jee-rusalem!»

Detta utrop framkallades af en tung snömassa, som störtade
ned öfver elden, på hvilken kitteln juét hade börjat koka. Trefoten,
på hvilken den hängde, störtades omkull, ett rökmoln uppfyllde
helå lägret, och alla rusade upp från sina platser för att icke blifva
skållade.

»Det kunde hafva dröjt i fem minuter», knotade Jerry, »så
hade vi fått dricka vårt te i fred. Nu är elden släckt och vattnet
utspilldt, och vi måste smälta mera snö.»

»Ja, det äro vi ju vana vid», sade Harry muntert, »och det
skadar icke, att vi få något att göra. Jag skaffar snö, om ni göra
eldstaden klar igen.»

Det dröjde icke länge, förrän elden åter brann klart, men det
var förenadt med åtskilliga svårigheter att få snön förvandlad till
tevatten. Det var nu mörkt, och då måltiden var slutad, beredde
sig alla att gå till kojs. Just som Tom höll på att somna, väcktes
han af Jagande hunden, som kastade af sig buffelhuden och sprang
upp med bössan i hand.

»Tyst!» sade han. »Någon komma!»

Alla männen fattade sina bössor och lyssnade uppmärksamt.
Snart hörde de tunga steg i snon utanför och ett fnysande ljud.

»Björn!» sade indianen.

Ögonblicket därefter visade sig ett stort hufvud ofvanför
buskarna vid ingången. Fem bösskott knallade, ty de två indianerna
sparde sitt krut; på knallen följde genast det’ dofva ljudet af den
tunga kroppens fall.

»Vänta ett ögonblick», sade Harry, då de andra beredde sig
att rusa ut, »låt oss förvissa oss om att han är död »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free