Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att snön skulle komma nedrasande öfver kanten på den där
klippmuren, och det hade varit illa beställdt med oss, om vi varit
lägrade där gångstigen går fram.»
»Hoppande hästen hört af sina röda bröder, att vägen
uppifrån dalen vara mycket farlig, då snö falla. Många indianer, som
dröja för länge vid nybyggena för att handla, blifva bortsopade af
snöskred, då de blifvit öfverraskade af snöstorm här uppe.»
»Jag tyckte, att platsen såg farlig ut», anmärkte Harry. »Ett
snöskred är i alla fall ingen leksak. Jag har åtskilliga gånger
träffat på ben, som legat kringströdda i dalarna — ben af
människor och hästar, och det har varit lätt att förstå, att de blifvit
öfverraskade och dödade af snöskred. Klippblock voro hopade
ibland dem, och några ben hafva varit krossade. De hafva
naturligtvis varit på jakt och haft sitt läger uppe i dalen, då stormen
kommit och snöskredet begraft dem, och där hafva de legat, tills
solen smält snön på sommaren, då prärievargar och gamar snart
befriat benen från köttet.» Här tystnade han plötsligt; ett doft ljud
hördes, åtföljdt af en tydlig darrning i marken såsom då en tung
vagn rasslar fram öfver en stenbro.
sDär hafva vi ett nytt», utropade Jerry, »och det är alldeles
öfver oss. Håll ryggarna mot klippväggen, gossar!»
Högre och högre växte dånet; markens darrning tilltog,
hästarna gnäggade af fruktan, och männen stodo med ryggarna tryckta
emot klippan. Plötsligt blef det alldeles mörkt, då en väldig massa
snö, blandad med stenar af alla storlekar, liksom en ström forsade
öfver kanten af klippan och genom farten störtade öfver deras
lägerplats ned i hålvägen. Hemskt var dånet af krossade träd och
rullande klippblock, som stötte mot hålvägens sidor för att först
stanna på dalens botten. Marken skakades af en oafbruten darrning,
men därpå återvände solljuset lika plötsligt som det försvunnit, och
en dödstystnad efterträdde det bedöfvande dånet nedifrån. Lavinens
nedstörtande hade blott räckt en minut, men för männen, som stodo
under den, föreföll det som en evighet. Instinktmässigt hade de tryckt
sig mot klippan och hållit andan af fruktan, att något af stenblocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
