Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle träffa den yttre klippans topp, krossas och sprida död och
fördärf ibland dem. I några sekunder rådde en dödstystnad ibland
dem, men sedan tog Sam Hicks ett steg framåt.
»Jee-rusalem!» sade han, »det var nätt och jämt! Jag vet
icke, hur jag kände mig, men jag tyckte, att hela massan störtade
öfver mig; jag blef så matt, att mina knän ännu icke hafva
upphört att darra.»
Alla männen, som dock voro så vana vid faror, erforo en
liknande känsla. Tom såg med tillfredsställelse, att äfven de andra
voro bleka och uppskakade; ty själf hade han varit förskräckligt
rädd, och benen kunde knappt bära honom.
»Det gläder mig att höra dig säga så, Sam, ty jag var i en
dödlig ångest, men skulle icke hafva talat* om det, om du icke
hade talat först.»
»Det behöfver du icke blygas för», inföll hans farbror. »Du
visade mod och dödsförakt, då vi voro i strid med rödskinnen,
men jag tror knappt, att det fanns någon bland oss, som icke
kände sig knäsvag, då lavinen störtade ned öfver oss, och ingen
behöfver heller blygas för att tala om det. En karl, som har godt
gry i sig, bibehåller sin kallblodighet och håller fingrarna stadigt
på trycket i det sista, äfven om han vet, att han har kommit till
slutet på sin vandring; men då det icke finns något att göra, ingen
strid att utkämpa, då man är hjälplös som ett barn och icke har
någon undflvkt, vill modet löpa sin kos för hvem som helst. Jag
har hundratals gånger slagits med rödskinn och mexikaner; jag
har haft ett dussin dueller på krogarna vid guldgrufvorna; men
jag tror icke, att jag någonsin känt mig så vettskrämd som just
nyss. , Ben, vi hafva en droppe whisky kvar, vi kommo öfverens
om att icke röra den, förrän någon af oss blefve skadad eller
sjuk, men jag tror, att en droppe medicin öfver lag icke skulle
vara ur vägen »
Alla instämde. »Men innan vi taga den», fortfor han, »vilja
vi taga af oss hattarna och uttala ett ’Gud vare tack’, som räddat
oss ur denna fara. Om han uppsatt detta skydd enkom för; vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
