- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
150

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltsammans genast, det blir nog godt om tid. Vi måste ännu hafva
tre eller fyra hudar, innan vår hydda är färdig.»

»Du menar för att stänga till ingången?»

»Ja, vi sy ihop dem och göra ett förhänge, som räcker från
taket ända ned till marken. Det kommer att bli mycket kallt här,
och dessutom skall det hindra snön från att yra in.»

»Jag skulle önska, att vi kunde göra en skorsten», sade Tom.
»Förut gick röken ganska bra upp mellan löfven, men mina ögon
rinna, och om ni nu ytterligare tänka stänga ingången med hudar,
blir det förskräckligt.»

»Det blir du snart van vid, Tom; men naturligtvis måste vi
göra ett hål där uppe, om vi stänga för ingången. Hvad hafva vi
vidare att göra, höfding?»

»Skaffa ved», sade höfdingen med öfvertygelse. »Måste fylla
hela ena änden af hyddan med ved.»

»Det blir ett styft arbete, höfding, men utan tvifvel måste vi
nog skaffa oss ett stort förråd. Nere i dalen finnes ju godt om
skog, och med tio hästar kunna vi föra upp en ansenlig mängd
hvarje dag.»

»Hugga veden snart, innan snö komma.»

»Vi börja i morgon bittida, höfding. Ju förr, desto bättre;
det är äfven min åsikt.»

Följande morgon gingo de således ned till dalen. De hade
endast två yxor, och Jerry och Sam Hicks, hvilka voro vana vid
timmerhuggning, åtogo sig denna del af arbetet. De andra förde
hästarna bort till en bäfveräng, där dessa genast började skrapa i
snön och snart hördes tugga på det ymniga gräset.

»Hvarför kallar du det en bäfveräng, farbror? Jag ser inga
bäfrar.»

»De hafva längesedan, kanske för hundra år sedan, försvunnit.
Som vi veta, är denna dal om somrarna bebodd af indianer, och
de skulle snart utrota bäfrarna. Men den kallas för bäfveräng,
därför att den bildats genom bäfrarnas arbete. De dämde upp
strömmen och satte sålunda hela denna slätt under vatten. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free