- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
157

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke den unge indianen varit till hands. Innan dagen var till
ända, kunde han dock gå tämligen bra, och efter ytterligare ett
par dagars öfning hade han gjort sådana framsteg, att han ansågs
skicklig nog att kunna följa med de andra.

Vedtorkningsapparaten hade lyckats förträffligt. Veden var
nu så fullständigt torr, innan den lades på elden, att röken icke
förorsakade något obehag inne i hyddan och knappast kunde märkas,
då den uppsteg ur skorstenen. Då Harry med tillfredsställelse
anmärkte detta, sade Tom:

»Men det betyder väl ingenting; det finns ju inga indianer
i dalen.»

»Nej, icke nu, men så snart vädret blir klart och lugnt,
börja rödskinnen jaga igen. Vintern är deras bästa tid för att
samla ett skinnförråd til! försäljning. Vid andra tider är allt
villebråd högt uppe i bergen, och det är svårt att få det inom
skotthåll. Men på vintern komma djuren ned i skogar och dalar för
att få skydd mot kölden, och då är det lätt att skjuta dem, i
synnerhet som indianerna på sina snöskor kunna löpa nästan lika fort
som älgarna vada fram genom snön. Nu tro rödskinnen, att vi
blifvit öfverraskade af den första snöstormen och alla dukat under,
men så snart de våga sig ut ur sina byar för att jaga, skulle en
rökpelare härifrån genast ådraga sig deras uppmärksamhet, och då
skulle vi snart hafva hela svärmen här uppe i dalen. Det första
de skulle göra, vore att uppsöka och drifva bort våra hästar, och
sedan skulle de uppbjuda hela sin förmåga för att fånga oss.»

»Men vi kunde ju lätt försvara vägen emot dem.»

»Ja, men vi skulle behöfva hålla vakt hvarje dag, och det
blefve en ständig oro. Dessutom finnas säkert andra platser, där
de kunna komma upp. Detta är utan tvifvel deras vanliga väg,
emedan det är den genaste till passet, och möjligen finnes här i
trakten ingen annan väg, på hvilken lastdjur kunna komma öfver;
men det måste finnas en mängd platser, där indianer kunna klättra
upp, och äfven om de måste göra en omväg på femtio mil, skulle
de göra det. Så länge ingen rök synes, kunna vi hoppas, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free