Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke upptäcka oss här, ehuru ett jaktsällskap alltid kan träffa på
hästarna. Detta har oroat mig hela tiden, men höfdingen och jag
hafva talat därom mångfaldiga gånger, och vi se ingen möjlighet
att undvika faran. Men vi hafva kommit öfverens om att vi icke
vidare få skjuta nere i dalen och att vi vid gåendet till och från
hästarna hålla oss tätt intill sluttningen på den här sidan. Om
de komma så långt upp som till bäfverängen, råka de naturligtvis
på hästarna. Det kan icke hjälpas; men höfdingen och jag hafva
beslutit, att två af oss hädanefter alltid skola stanna här uppe och hålla
vakt turvis. Man behöfver icke stå utanför, ty om förhänget skjutes
ett par tum åt sidan, kan man se rätt ned i dalen och genast
upptäcka, om indianer äro i annalkande. Äro de många, kan en
bössa afskjutas såsom signal till dem, som äro ute, och litet
rykande ved kastas på elden. Gjorde de ett försök att rusa uppför
dalen och angripa platsen, kunde de två, som vore däruppe, snart
hejda dem med sina bössor. Sedan måste naturligtvis hästarna
föras hit upp om nätterna och vakt hållas både natt och dag.»
Då de ett par dagar därefter på morgonen kommo ut ur
hyddan, funno de, att två stora lårstycken voro borttagna, och
spår i snön visade, att en gråbjörn varit där. Häraf fingo de
anledning att åter upptaga ett förslag, som förut varit omnämndt,
nämligen att bygga en fälla. För detta ändamål höggo de ett ungt
furuträd, hvars tjockända erhöll formen af en kil, som drefs in i
en spricka i berget. Ett rep med en rännsnara fästes i trädets
öfre ända, och denna böjdes ned genom fyra mäns förenade
krafter och fästes vid en ögla i marken; rännsnaran hölls öppen af
två spjälar, som sattes inuti den.
En fot bakom rännsnaran upphängdes ett lårstycke i ett rep,
som gick öfver en påle ned till öglan, så att när köttstycket
vidrördes, skulle öglan lossna, trädet flyga upp och det, som kommit
in i rännsnaran, sålunda fastna.
En vecka därefter väcktes de på natten af ett fruktansvärdt
brummande. De grepo sina bössor och rusade ut. En väldig
björn hade fått en af sina tassar in i snaran. Djurets tyngd var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
