- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
162

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sornas skottvidd. Men de sköto i alla fall, så fort de hunno
ladda.

Indianerna besvarade icke elden, ty med deras bössor kunde
man icke på långt när nå fram på det hållet. De samlades då
och då, när de påträffade ett klippstycke, som var tillräckligt stort
för att skydda dem alla, och höllo rådplägning.

»Rappaher icke gå längre», sade Jagande hunden. »Rädda att vi
komma ned utför gångstigen. Se, Hoppande hästen bland bergen!»

Det dröjde en stund, innan Tom kunde upptäcka indianen,
så omärkligt smög han sig från klippa till klippa.

»Hvar äro de andra?»

»Icke se, någonstädes i småskogen. Hoppande hästen gå ut
och speja; icke veta, huru många rappaher.»

Plötsligt sågo de Hoppande hästen höja hufvudet öfver en
klippa, som låg ungefär hundra alnar bakom rappaherna.

»Han se dem nu», sade Jagande hunden. »Se, han tänka
skjuta.» Man såg ett litet rökmoln, en skarp knall hördes, och
nästan samtidigt ljödo ett indiantjut och senecaindianernas
krigsrop. Därpå sprungo fem indianer fram från sitt gömställe bakom
klippan och rusade i vild fart utför dalen, medan de fyra hvita
männen framträdde ur småskogen med bössan i hand.

»De hafva sprungit rätt nedåt», skrek Tom af alla krafter.
Harry viftade med handen till tecken, att han hört hans ord, och
de fem männen skyndade fram till det hörn, där dalen krökte sig.
Indianerna voro redan på några hundra stegs afstånd alldeles i
skogs-brynet. De hvita tänkte skjuta, men höfdingen hejdade dem.
»Ingen nytta skjuta», sade han. »Stå bakom klipporna; onödigt
låta rappaher räkna våra bössor.»

»Det är -sant nog, höfding», sade Harry, och de skyndade
alla tillbaka och gömde sig bland klipporna. »Allt, hvad de nu
veta, är, att två finnas där uppe på toppen och en här nere. Om
vi vore säkra på att vi kunde utrota dem allesammans, kunde
det löna mödan att förfölja dem, men som vi icke hafva någon
utsikt därtill, är det bäst att låta dem gå utan att veta mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free