Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du skall blifva vår ingeniör, Tom», sade Harry. »I natt
kunna vi sofva tryggt, men i daggryningen börja vi arbetet.»
Det första de gjorde på morgonen var att utstaka en
half-cirkelformig plats uppe på vägens högsta punkt. Den var trettio
fot i genomskärning, ty Tom sade, att murarna borde vara åtminstone
fyra fot tjocka eller ännu hellre sex, då de skulle behöfva ett minst
två fot tjockt bröstvärn att skjuta öfver. Arbetet fördelades så,
att de hvita turvis arbetade med spadarna, medan indianerna, som
voro ovana vid sådant arbete, åtogo sig att speja utefter
bergsluttningen och skötte vakttjänsten om nätterna. Till och med
stekpannan användes som spade, sedan den blifvit försedd med ett träskaft.
Sedan den öfversta skorpan blifvit aflägsnad med spadarna och
den lösa snön därunder kastats inom den utstakade linjen, kom
man till ett lager, som var så hårdt, att det kunde skäras i block.
Så snart blocken voro färdigskurna, ordnades de i en
regelbunden rad för att bilda själfva yttermuren. Toms andel af arbetet
bestod i att smälta snö, att bära upp vattnet samt att gjuta det
mellan och öfver blocken. Arbetet fortgick utan uppehåll utom under
måltiderna. Höfdingen sade, att man just icke behöfde frukta, att
rappaherna skulle komma upp så snart, och han tyckte därför, att
Jagande hunden kunde göra bättre nytta, om han den första dagen
stannade hemma och hjälpte till med arbetet. Då det blef mörkt,
hade muren rest sig till en höjd af tre fot öfver snöytan och var
således redan tillräcklig för att bilda ett utmärkt bröstvärn.
Då höfdingen om kvällen återvände, hade han gått många mil
nedåt dalen men icke sett spår af några indianer. Efter
aftonmåltiden tog han ett älgskinn och sin buffelfilt samt gick ut till
»fästet % såsom de redan kallade det, kastade älgskinnet på
snövallen, som var uppskottad innanför muren, svepte in sig i
buffelfilten och lade sig. Natten var mörk, men mot den hvita snöytan
kunde hvarje föremål tydligt urskiljas på ett betydligt afstånd.
»Jag skulle bestämdt somna», sade Tom, »om jag skulle ligga
på det där sättet.»
»Det tror jag nog, Tom, men det behöfver du icke frukta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
