Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nog göra allt, hvad de kunna, för att klättra öfver. Men vallen
innanför behöfva vi icke göra särdeles hög. Om den blott räcker
så högt, att vi kunna stå och skjuta öfver muren, är det allt, hvad
vi behöfva.»
Hoppande hästen återvände i skymningen. Han uttalade sitt
gillande af fästningsverket, sedan han granskat det.
»God fästning», sade han, »bättre än palissader. Indian icke
klättra öfver. Ingen öppning att skjuta genom; stark som muren
i ett stadshus.»
»Jag tänker, att de blifva förbryllade, då de komma hit.»
»Måste vakta väl i natt», sade höfdingen. »Indianspejare
säkert komma. Två män hålla vakt; två bättre än en.»
»Ni har rätt, höfding; vi skola tura om hvarje timme. Men
det blir fruktansvärdt kallt. Skulle vi icke kunna sätta upp något
skydd mot muren och hafva en eld där inne? Då kunde de två,
som äro på vakt, tura om att gå in och värma sig.»
Af pålar och hudar uppförde de snart en liten utbyggnad
emot muren. Snön stampades tillsammans, en härd gjordes af
några trästubbar, som lades tätt intill hvarandra, och några
eldbränder buros dit upp från hyddan.
»Jagande hunden och Tom taga första vakten», sade Harry;
»Sam och jag taga den andra, Jerry och Ben den tredje, och sedan
kan ni, höfding, taga den följande.»
»Hoppande hästen vakta ensam», sade höfdingen; »hans ögon
vara öppna.»
»Ja, jag vet, att ni är så god som två af oss, och på det
sättet få vi alla en timmes vakt och tre timmars sömn.»
Tom och den unge indianen svepte sina buffelfiltar om sig
och gingo upp till fästet. Tcm drog undan en af hudarna och
såg in i den lilla tillbyggnaden. Härden var glödande, och ett par
vedträn brunno med klar låga. Natten var alldeles lugn; endast
då och då hördes dånet af ett snöskred i fjärran. Under några
minuter stodo de och blickade öfver muren, men höllo sig ett godt.
stycke ifrån den, så att endast deras hufvud syntes öfver kanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
