- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
172

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vakterna aflöstes regelbundet under natten, men allt förblef
tyst ända till kort efter dagens inbrott, då Sam Hicks sköt af sin
bössa. De andra skyndade genast ut. Han hade skjutit på en
buske just på den plats, där vägen från dalen gick uppåt berget;
han förklarade, att han märkt en lätt rörelse där och att några
snötappar fallit från grenarna.

»Vi vilja öfvertyga oss om att ingen är där», sade Harry,
»och sedan skola vi gå ned och se närmare efter. Sannolikt
har ett af rödskinnen på morgonen gått uppför gångstigen för
att speja.

Han tog stadigt sikte och sköt.

»Skaffa hit en yxa, Tom; vi skola genast hugga bort den där
busken. Det var tur, att Sam fick syn på rödskinnet, eljest kunde
han lätt hafva fått en kula genom sitt eget hufvud, ty sedan
indianen fått en öfverblick af vår ställning, hade han säkert skjutit
ned Sam eller mig, innan han återvändt. Det är en svag punkt,
att vi icke kunna behärska hela vägen härifrån. Om de skulle
komma i samlad massa, måste vi hålla vakt äfven utanför
hyddan.»

De gingo nu ut tillsammans, och i förbifarten kastade de en
blick på liket af den indian, som höfdingen skjutit. Det var
en ung krigare af tjugutvå eller tjugutre års ålder, och man kunde
nu se, huru han kunnat smyga sig fram så obemärkt. Han hade
begagnat sig af en lindrig lutning i marken och, medan han krupit
framåt, gräft en fåra i snön, tillräckligt stor för hans kropp, och
alltjämt skjutit snön framför sig, så att den bildade ett slags vall,
som skyddade honom för de vaktandes blickar. Höfdingens skarpa
öga hade märkt en lätt rörelse i snön, och sedan han ett ögonblick
gifvit akt därpå, hade han skjutit på den punkt, där han antog,
att någon kunde hålla sig dold. Han hade beräknat riktigt. Kulan
hade träffat indianen i axeln nära halsen och gått rätt igenom
kroppen. Indianen hade ingen bössa med sig, men han hade knifven
och tomahawken i bältet.

»Stackars gosse», sade Harry. »Han ville förvärfva sig ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free