- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
175

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till fästningen och att en officer med femtio man kom oss till hjälp,
eljest hade den natten säkert varit vår sista.»

Höfdingen nickade.

»Hur gick det till?» frågade Sam Hicks.

»Alldeles på det vanliga sättet, Sam. Vi hade lämnat vägen
två dagar förut och jagade på egen hand, då navaherna kommo
öfver oss. Vi fmgo nätt och jämt tid att kasta omkull hästarna
och lägga oss bakom dem. Då de voro på tvåhundra alnars afstånd,
sköt jag deras anförare ur sadeln. Hoppande hästen sköt ned en
annan, Jersey Dick fortsatte elden, och i stället att gå rakt på oss
började de att göra en kringgående rörelse. Och så höllo de på
hela dagen. Stundom kunde de komma helt nära, men för hvarje
gång de gjorde det, sköt höfdingen en häst, och då dennes ryttare,
som naturligtvis hängde på andra sidan, började springa, sköt jag^
denne. Dick var just icke så säker skytt, därför läto vi icke honom
skjuta. Rödskinnen bli alltid mycket modfällda, då de se, att aldrig
ett skott kastas bort och att det är säker död, när man rör vid
trycket. Slutligen blefvo de försiktiga och höllo sig på afstånd;
de visste ju, att de kunde öfvermanna oss på natten, då de kundo
smyga sig fram och göra ett allmänt anfall, så snart de voro tätt
inpå oss.

»Det värsta var, att vi icke hade påträffat något vatten den
föregående aftonen; det var just en af de hetaste dagarna på
prä-rierna, och vi höllo på att bli galna af törst. När soldaterna redo
fram, blef jag nästan lika glad att få en dryck vatten, som
där-öfver att navaherna flydde, då de sågo dem komma. Nej, rödskinn
äro icke benägna för ett öppet anfall; de skulle hafva förlorat färro
män, om de ridit rakt på oss, än de gjorde genom att svärma
omkring oss, men de kunde icke förmå sig därtill, och jag
förmodar, att det blir på samma sätt här. Det är ju möjligt, att de
försöka sex veckor härefter, då kölden börjar aftaga; men om de
finna oss vaksamma, skola de aldrig företaga ett öppet anfall, ty de
kunna icke hoppas att taga platsen utan att förlora en mängd
krigare. Om snön vore borta från marken, skulle det vara en helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free