Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harry kom snart tillbaka med whiskyn och åtföljdes af Sam
och indianerna, hvilka funno, att de icke kunde uträtta något med
snön, som föll ned lika fort, som de skaffade undan den. Först
och främst måste de gräfva fram en buffelfilt att insvepa Ben i.
Hans röst blef kraftigare, sedan han druckit något whisky, och han
sade, att han redan kände sig bättre. De andra började genast
arbetet med spadarna. Sedan de från snö befriat afsatsen utanför
ingången, grepo de sig an med den snö, som ända till toppen fyllde
rummet mellan de båda klippväggarna.
Två af dem begagnade pålar såsom verktyg för att lösgöra
snön ofvanför hyddan, så att den i stora massor föll ned i denna,
och de, som hade spadar, kastade ut den på afsatsen, dit de tid
efter annan gingo ut för att störta ned den utför den branta
bergväggen. Jagande hunden banade sig väg öfver snön upp till höjden
och ropade ned, att fästet var helt och hållet bortsopadt, och
höf-dingen befallde honom att genast börja vakthållningen vid vägkrönet.
»Han hade icke behöft säga, att fästet var borta», brummade
Jerry. »Om det varit gjordt af gjutjärn, kunde det icke hafva stått.
Ju förr vi få fram våra bössor, desto bättre.»
Detta kunde dock icke ske så fort, ty tunneln invid
bergväggen hade rasat igen; men indianerna, som legat i den bortre
delen af hyddan, hade fått fram sina bössor, och de kunde
ensamma försvara vägen, om det behöfdes. Åtskilliga gånger blefvo
de arbetande begrafna af snöras och måste gräfvas fram af sina
kamrater. I daggryningen hade dock en betydlig öppning blifvit gjord
i snön, och de kunde gå obehindradt in i hyddan. En mängd
vedträn och ett björnlår, som dagen förut hämtats in för att tina upp,
framtogos, och snart brann en klar eld ute på afsatsen.
»Jag undrar, hvarför snön icke åkte öfver nu, såsom den
gjorde förra gången», frågade Ben, som nu kunde sitta uppe.
»Jag tror, att det är fästets skull», sade Harry. »Det följde
visserligen med, men dess tjocka murar hejdade måhända snön
något på dess väg.»
»Men fästet stod icke ofvanför vårt tak», anmärkte Tom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
