Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket glada att få lämna den plats, där de i sex månader varit
fångar.
De redo liksom indianer i en rad efter hvarandra mera af
vana än af nödtvång, ty snön var fast och hård, och hästarna
togo sig fram öfver den utan svårighet. De hade varit af olika
åsikter om den väg de borde taga, men de beslöto till sist att följa
dalen utefter klippväggen och sedan taga af till höger, då de kommo
till ett ställe, där de sannolikt kunde öfvergå berget. Två sådana
försök gjordes förgäfves, ty de öfre sluttningarna voro så branta,
att hästarna icke kunde klättra upp. Men tredje gången lyckades
de komma uppför en kulle på högra sidan och stego ned i en annan
dal. De trodde, att just denna ledde till passet, ty från kullen
kunde de se bergstoppen, vid hvars fot vägen gick.
Klockan var tio, då de kommo ned i dalen. Snön började
bli mjuk på ytan, och hästarna voro uttröttade. De gjorde därför
halt och upptände en eld af några vedträn, som de medfört för detta
ändamål; därpå kokade de vatten och höllo frukost samt gåfvo
hästarna hvar sin half hink med mjölvatten. De insvepte sig sedan
i sina buffelfiltar, lade sig ned och sofvo till sent på eftermiddagen.
I solnedgången återtogs färden, och innan det dagades, hade de
öfvergått passet. Då solen höjde sig, hade de en vidsträckt utsikt
öfver landet långt söderut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
