Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvar äro de andra?» frågade Tom.
»På krogen; men de dricka icke, det vill säga, icke mycket.
Jag varnade dem och sade, att om de blefve druckna, skulle säkert
någon af dem skvallra om våra planer eller åtminstone säga
tillräckligt för att väcka misstankar hos några af de gamla
guldgräf-varne, och i sådant fall skulle vi få en hel svärm till följeslagare,
hvilket alldeles skulle rubba våra planer. Ett så litet sällskap som
vårt kan lefva i bergstrakterna i månadtal, utan att rödskinnen
upptäcka det, men om vi blefve många flera, skulle vi säkert få
dem på halsen. Det skulle bli för mycket buller på själfva färden,
för mycket skjutande och drifvande fram och tillbaka efter mat
och andra förnödenheter. Vi måste hålla saken hemlig, tills vi
noga undersökt platsen. Därför lät jag dem i morse aflägga ed
på att de skulle hålla sig nyktra, och jag hotade dem äfven och
sade, att om någon blef drucken eller sade ett ord om vårt sökande
efter guld, skulle han icke få följa med. Jag har uppgifvit, att
vi ämna oss ut på en ny jaktfärd, och då vi fört med oss en
sådan mängd af skinn, kunna de naturligtvis lätt tro, att vi träffat
på en god jaktplats, dit vi tänka återvända för sommaren.»
Utrustningen ökades med ytterligare två packhästar. De
beräknade att vara borta fem eller sex månader och hade beslutit
att taga med sig ett stort förråd af mjöl, ty alla voro trötta på
den beständiga köttmaten, på hvilken de måst lefva under de sista
sex månaderna, sedan de gifvit hästarna största delen af sitt mjöl.
Då de följande dag bröto upp, styrde de kosan åt norr,
liksom om de tänkt jaga i de bergstrakter, där de öfvervintrat. Men
de färdades icke länge åt det hållet utan lägrade sig vid en ström,
och innan solen följande dag gick upp, begåfvo de sig i väg igen,
först åt väster, men sedan rakt söderut. Nu färdades de i två
dagar mycket fort, och Tom följde hvarje morgon de båda
indianerna ut på jakt. Ben hade fullständigt hämtat sig efter det
svåra slag han fått vid lavinens nedstörtande. De voro nu långt
uppe bland Utahs kullar, och vid deras tredje lägerställe sade
Harry:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
