- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
188

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle anse det under sin värdighet att utföra sådant arbete; och
om du får se en indian vid guldgrufvorna, kan du vara säker på
att det är en, som öfvergifvit sin stam och slagit sig på lösdrifveri
och dryckenskap och gör tjänst som handtlangare för att få så
mycket brännvin hån önskar.

»Höfdingen skulle lika gärna följa oss utan någon
ersättning. Får han sin mat och skinnen, för hvilka han byter till sig
tobak och ammunition, samt då och då en ny uppsättning byxor
och jaktskjorta, är han nöjd och lycklig. Då jag sist talade vid
honom om den här affären, sade han: ’Hoppande hästen icke
be-höfva pengar. Till hvad nytta kunna de vara för honom? Han
hafva en hel säck hemma, som han fått i betalning, då han
tjänstgöra såsom spejare vid hären. Det vara tillräckligt att köpa många
hästar och filtar och allt en höfding behöfva. Han gå med sin
vän att jaga och strida vid hans sida, om uter komma; han icke
behöfva guld.’ Jag förklarade saken för honom, men han sade
blott: ’Hoppande hästen taga två delar, men det skola blifva för
hans broder, att han kunna skicka det till flickorna, systrar till
hans vän Tom, om hvilka han talat en natt vid elden.’

»På samma sätt är det med Jagande hunden; icke heller han
mottager något guld. Jag har talat vid de öfriga männen om
saken. Naturligtvis är det dem likgiltigt, om indianerna behålla
sina delar för sig själfva eller om de öfverlämna dem åt mig,
men jag ville i alla fall, att de skulle veta, huru sakerna stodo.
De svarade, att det icke anginge dem; såsom upptäckare hade jag
naturligtvis rättighet att sälja alltsammans, om jag ville; de
an-sågo det som en vänskapstjänst, att jag låtit dem gå med såsom
delägare. Du ser således, att allt är öppet och ärligt. Det är

mycket sannolikt, att vi göra några nya fynd, och om det blir
fråga om att bearbeta dessa, få de naturligtvis dela på samma
villkor som vi. De äro således nöjda med sina utsikter och veta
väl, att det sannolikt är det bästa kap de gjort i sitt lif.»

De höllo sig nära gränsen af det ’döda’ landet för att icke
behöfva göra långa omvägar kring de canons, som bildas af floder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free