Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra mil långa, och hvar gång man träffade på en sådan, måste
man göra en omväg uppåt bergstrakterna för att kringgå den. Det
är öfver tusen mil fågelvägen från det ställe, där Gröna floden
första gången flyter in i en canon, till den plats, där han under
namn af Colorado träder ut på prärierna, och afståndet torde vara
dubbelt så långt, om man följer floden i alla dess slingringar. En
gång, då landet blir tätt befolkadt, kommer man nog att göra
försök att utforska dessa canons, men det blir äfven då ett svårt
företag, som måhända kommer att kosta många människolif.»
På morgonen styrde de kosan västerut. De iakttogo nu den
största försiktighet för att dölja sina spår; de följde hvarje
sänkning i marken, och då de måste färdas öfver jämn mark, spridde
ue sig öfver en stor sträcka, för att hästspåren skulle blifva mindre
tydliga. Vid middagstiden hade de lämnat de kala klipporna och
kommo till en dal, som var betäckt med gräs; här och där funnos
små lundar af träd. I en af dessa gjorde de halt.
»Här stanna vi, tills skymningen inträder», sade Harry, »och
sedan fortsätta vi, så fort vi kunna rida. Om vi icke taga miste
om vägen, kunna vi vara vid målet före morgonen.»
Det var intet månsken, men stjärnorna lyste klart, och bergen
med sina snöbetäckta toppar syntes tydligt framför dem. Höfdingen
red i spetsen. Än gick deras väg uppför dalar, än färdades de
öfver afsatser och klipputsprång, som sköto ned från kullarna. De
redo i en rad efter hvarandra, såsom indianer pläga, stundom i
rask traf, stundom långsamt; men de redo utan uppehåll, och
deras vägvisare röjde intet tecken till tvekan. Slutligen, just då
det dagades, förde höfdingen dem till en lund. Han red ett stycke
in i denna, höll in sin häst och steg af.
»Känner min broder igen detta?» sade han till Harry och
pekade på någonting på marken.
»Jee-rusalem!» utropade Harry. »Är det icke min sadel!
Just på den här fläcken hade vi vårt läger, gossar. Ni är en
riktig trollkarl, höfding. Jag skulle knappt hafva hittat hit på
dagen. Åtskilliga gånger under natten tyckte jag, att vi färdades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
