Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här är mycket att vinna blott med vaskning», sade Harry.
Men kom nu med till själfva ådern. Jag såg blott en sådan, men
det måste finnas flere, att döma af den mängd guld, som finnes i
sanden. Men den jag såg är i alla fall ganska rik.»
De fortsatte sin väg till en plats, där klippan på båda sidor af
dalen sköt högt upp öfver marken. Harry förde dem några steg
uppför dess sida och pekade på några hvita fläckar i klippan.
»Här, gossar, tog jag ett stycke för tre år sedan.»
Malmåderns yta, som blifvit förvittrad af ålder och vädrets
växlingar, kunde knappt skiljas från den öfriga klippan, men där
stycket hade blifvit borthugget var den hvitgul och tätt besatt med
små bitar af mattgul metall. På Tom gjorde denna anblick intet
intryck, men han såg på sina kamraters ansiktsuttryck, att dessa
voro på en gång öfverraskade och förtjusta.
»Min själ, Harry, den här gången har du funnit det»,
utropade Sam Hicks. »Du har gjort ett rikt fynd, därom är intet
tvifvel. Då du talade om saken, trodde jag, att det var något
ovanligt, men aldrig anade jag, att det var något dylikt.»
»Maka er undan, gossar», sade Jerry och lyfte den tunga
släggan. »Låt mig drifva in en kil. Här är en spricka. Sätt dit
en af kilarna, Ben.»
Kilen sattes i sprickan, och Ben höll i den, medan Jerry gaf
den några lätta slag, för att den skulle fastna säkert.
»Nu är det nog, Ben; tag bort din hand och låt mig slå till.»
Jerry svängde släggan öfver hufvudet och lät den med fruktansvärd
kraft falla ned på kilen. Oupphörligt höjdes den tunga släggan
och föll med en maskins noggrannhet på den rätta fläcken, tills den
nio tum långa kilen var begrafven i remnan.
»Tag hit en till, Ben, och gif mig nu en längre!»
Denna gång höll Ben i kilen, tills den var till hälften begrafd,
ty han hade fullt förtroende till Jerrys skicklighet. Först sedan
den fjärde kilen blifvit indrifven, bröts ett stycke af ungefär
femhundra skålpunds vikt plötsligt löst från klippan. Alla böjde sig
ifrigt ned öfver det, och guldgräfvarne uppgåfvo ett rop af glädje.
Hen ty, Bland Klippbergens indianer. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
