Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, det vill säga, om de icke stänga vägen för oss, innan vi
komma till skogen.»
»Låtom oss se oss omkring och undersöka, hvad de nu göra»,
sade Harry. »Ah, här kommer Jagande hunden! Af honom kunna
vi få upplysning om deras förehafvanden.»
»Uterna hafva lämnat kullarna och förenat sig med de andra»,
sade den unge indianen.
»Det är de bästa nyheter vi kunde få!» utropade Harry.
»Förmodligen hafva de dragit sig tillbaka för att narra oss att
försöka hinna fram till fästet, ty de veta väl, att om vi gjorde det,
skulle de snart fånga oss. De hafva icke beräknat, att vi skulle
rida nedåt dalen, ty de inse nog, att vi länge sedan funnit, att man
icke kan komma ut den vägen. Vi få icke förlora någon tid. Maten
är färdig åt er, Jagande hund, och det är bäst, att ni äter, medan
vi göra allt färdigt till uppbrott.»
Filtarna och buffeltäckena rullades ihop och surrades fast
bakom sadlarna. De hade endast litet kött kvar, men de lastade
detta jämte åttio skålpund mjöl, som ännu funnos kvar, på
packhästarna. De fyllde sina kruthorn ur kaggen; hvar och en
stoppade tre eller fyra dussin kulor i sitt hölster jämte alla
revolverpatronerna; den öfriga ammunitionen lastades på en annan häst.
Då allt var färdigt, stego de i sadeln.
»Vi kunna rida ett par hundra alnar, innan de få se oss»,
sade Harry. »Vi hafva således ungefär femhundra alnars försprång
och kunna beräkna att tillryggalägga de två milen till den plats,
där dalen tränger ihop sig, innan de hinna oss.»
Men i samma ögonblick som de kommo ut ur skogen, hördes
två gälla tjut från indianer, som lämnats kvar på vakt uppe på
kullarna. Sam, som var den sämste skytten i sällskapet, hade
frivilligt åtagit sig att föra packhästarna.
»Ni kunna möjligen behöfva hejda några af de främsta», hade
han sagt, »och som jag icke duger till den leken, vill jag helst rida
rakt fram utan att ägna dem någon uppmärksamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
