Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett väldigt härskri besvarade uppe i dalen de båda indianernas
varningstjut.
»Vi vinna ungefär femtio alnar, innan de äro riktigt i sadeln»,
sade Harry, då de satte i väg med en fart, som tycktes visa, att
själfva hästarna anade faran. De hade ridit en half mil, innan de
vände sig om. Indianerna redo i en oordnad massa och hade
hunnit ett stycke förbi lunden, som guldgräfvarne lämnat, men
tycktes ännu vara lika långt efter, som då flykten började. Ännu
en mil, och massan hade upplöst sig; de bäst beridna indianerna
hade lämnat de öfriga ett stycke bakom sig och betydligt minskat
afståndet mellan sig och flyktingarna. Efter ytterligare fem minuter
hade dessa emellertid uppnått skogen, som började just där dalen
trängde ihop sig och sluttningarna nästan lodrätt reste sig på bägge
sidor. Nu hoppade de genast af hästarna, och hvar och en tog
plats bakom ett träd och öppnade eld på förföljarne, bland hvilka
de närmaste voro på ungefär tvåhundra alnars afstånd. Fyra föllo
för de första sju skotten; de öfriga vände om och galopperade
tillbaka till hufvudstyrkan, som genast gjorde halt.
»De skola icke våga ett anfall», sade Harry; »det är icke likt
indianer att gå öfver en öppen plats med sju bössmynningar
riktade emot sig. Nu komma de att hålla en rådplägning; de veta,
att de hafva oss i en fälla, och vänta till natten. Nu föreslår jag,
att ni, höfding, Jagande hunden och jag stanna här för att
gifva dem en varning att hålla sig på afstånd, om de skulle vilja
undersöka, huruvida vi ännu äro kvar här. De andra fyra kunna
fortsätta nedåt canon, tills de finna en plats, där vi kunna hålla
stånd, och så snart det blir mörkt, följa vi efter och förena oss
med dem. Vi behöfva icke alls hafva brådtom. Så snart det blir
mörkt, komma förmodligen de stinkdjuren att krypa fram hit; men
de våga säkert icke gå mycket längre, ty de kunna tro, att vi gömt oss
någonstädes och på det sättet söka undgå dem. I morgon rycka de
fram till fots, så mycket som möjligt skyddade af träden, tills de
utspanat vårt gömställe.»
Höfdingen nickade sitt bifall till denna plan, och Tom och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
