Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räcker. Tid betyder intet för dem. De skola följa bergsryggarna på
båda sidor om denna cañón, tills de äro säkra på att det icke finns
något ställe, där en människa kan klättra upp. När de funnit det,
kunna de bosätta sig där uppe i dalen, tills vintern kommer, och
äfven då kunna de stanna kvar. De hafva tillräckligt med ved och
vatten. Några få jaga och skaffa kött, som de torka till vintern; och det
är nästan lika sannolikt, att de stanna här, som att de återvända
till sina byar.»
Hela natten hölls noggrann vakt uppe på afsatsen, hvarvid
två och två turade om. Så snart morgonen inbröt, fördes hästarna
öfver, och en half timme senare redo Harry och Sam Hicks nedåt
cañón, medan de andra höllo vakt bakom stenarna. De behöfde
icke vänta länge, förrän de sågo en indian hastigt rusa tvärs öfver
ingången till cañón. Två bössor smällde, men indianen skymtade
så hastigt förbi, att de icke trodde, att de träffat honom.
»Nu veta de, att vi äro här och hafva ögonen öppna», sade
Ben. »Ni kunna vara säkra på att de hafva dessa stenar i sikte.»
Ett par minuter därefter affyrades några skott från rullstenarna,
som lågo vid hålvägens mynning.
»Spärra upp ögonen», sade Jerry, »och skjut, så snart ni se
den minsta rörelse. Men gör det icke, förrän ni med visshet kunna
urskilja ett hufvud eller en lem. Vi måste visa uterna, att det är
säker död att försöka smyga sig hit.»
Nästan i samma ögonblick syntes ett hufvud ofvanför stenarna,
höfdingens bössa brann af, och hufvudet försvann.
»Tror ni, att ni träffade, höfding?»
»Tror det, men icke säker. Hoppande hästen icke ofta skjuta
bom på tvåhundra steg.»
Strax därefter sköt Tom. En indian rusade upp och
sprang bort.
»Hvarför sköt du, Tom?»
»Jag tyckte, att jag såg hans arm och skuldra», svarade Tom.
»Jag var icke säker, men nog såg jag något röra sig.»
»Jag tror, att du träffat honom, eljest skulle han icke hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
