- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
217

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af de högre upp belägna canons; det ena sällskapet omkom till
sista man; af det andra hade en enda kommit undan och omtalat
händelsen; men caiions vid flodens nedre del hade ingen människa
ännu försökt att utforska. Indianerna hyste en djup fasa för
ca-iions och trodde, att de voro befolkade af onda andar. Företaget
var så oerhördt, och de faror man hade att vänta sig voro så
fruktansvärda, att, huru beredda än Västerns jägare voro att modigt
blicka alla slags faror i ögonen, ingen någonsin hade tänkt på att
undersöka slingringarna hos en flod, som på en sträcka af tvåtusen
mil banar sig väg mellan fasansfulla bråddjup tretusen fot under
det kringliggande landet, innan den flyter ut på Mexicos slätter.

»Det var därför jag var så angelägen att komma ned till
floden», fortsatte Harry efter en stunds tystnad. »Jag ville se, om
i närheten af dess strand funnos några träd, af hvilka vi kunde
bygga en flotte. Nu stå ju sådana där alldeles i beredskap för
oss. Jag vill icke påstå, att vi skola lyckas, men det är ju alltid
en möjlighet. Jag kan icke uttänka något annat förslag, som ger
oss bättre hopp.»

Jerry var den förste, som talade.

»På mig kan du räkna, Harry. Man kan lika gärna dränka
sig i en hvirfvel eller störta utför ett vattenfall som låta sig dödas
eller, ännu värre, fångas och torteras af rödskinnen.»

»Du har rätt, Jerry», sade Sam Hicks, och Ben tilläde: »Om
vi lyckas slå oss igenom, få vi åtminstone något att tala om i hela
vårt lif. Naturligtvis kunna vi icke taga med hästarna?»

»Det kan icke komma i fråga. Vi hafva icke lång tid på oss,
ty det kan hvilken natt som helst falla uterna in att anfalla oss;
dessutom hafva vi inga medel att bygga en stor flotte. Vi kunna
binda tillsammans några stockar med våra lassos och spika
tvärslåar öfver dem, vi kunna till och med göra två sådana flottar; de
bli tillräckliga att bära oss och våra förråd, men hästarna måste
vi antingen lämna i hålvägen, då indianerna naturligtvis taga dem,
eller också skicka en kula genom deras hufvud. Jag förmodar,
att det senare är bättre för de stackars djuren.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free