- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
222

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vaka. Håll nu skarp utkik! Jag tror icke, att de komma, men
jag vill inte gärna bli väckt med ett rödskinn i håret på mig».

»Jag ser, att du har släckt elden, Sam», sade Tom med en
liten rysning.

»Det gjorde jag för flera timmar sedan», sade Sam och gjorde
sig i ordning att lägga sig. »Det skulle inte duga att låta den brinna
hela natten, ty ett rödskinn skulle kunna se mitt hufvud öfver
murens kant, men jag skulle icke få syn på honom, förrän han vore
inom armhåll.»

Tom ställde sig på sin post och försökte genomskåda mörkret
på andra sidan muren. Men då han märkte, att synförmågan icke
skulle vara honom till ringaste nytta, koncentrerade han alla sina
själsförmögenheter på att lyssna. Ehuru det var ganska ringa
utsikt, att indianerna skulle komma, kände han sig dock litet nervös,
och det var en stor lättnad för honom att bakom mynningen af cañón
se skenet från den eld, vid hvilken de andra voro strängt sysselsatta.

Efter en timme började det dagas, och så snart han kunde
se tydligt uppåt cañón, tände han åter elden. Det dröjde icke länge,
förrän han såg sin farbror komma med en kittel.

»Jag såg din rök, Tom, och trodde, att du gärna skulle vilja
hafva en kopp te. Du har icke sett till indianerna, förmodar jag?»

»Vi hafva icke hört något. Hvad det beträffar att se, så kunde
man ännu för en halftimme sedan icke urskilja det minsta. Men
jag har icke heller lyssnat särdeles mycket. Sam började sin
vakt strax efter vår aftonmåltid, och jag bad honom ropa på mig
efter två timmar, men han väckte mig icke förrän klockan två!»

»Hari är en god kamrat», sade Harry. »Väck honom icke nu.
Jag kan icke lämna kitteln kvar, ty vi hafva ständigt vatten
kokande i den, men du kan sätta hans skål i askan och värma hans
te, då han vaknar.»

»Hvarför behöfva ni kokande vatten?»

»För att böja trävirket med. Det stycke, som vi arbeta på,
hålles fuktigt med kokande vatten. Vi hålla det en stund öfver
elden och gjuta litet vatten på det, då det torkar; på det sättet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free