- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
225

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen hafva gått förlorade, om dessa kantrat; nu hade indianerna
två gånger träffat på de hvita i dalen och skulle säkert hålla så
noggrann vakt där, att det icke blefve möjligt att återvända dit an
nat än i sällskap med talrikt manskap.

Dagen förflöt lugnt. Harry förde upp Toms måltider, och sent
på eftermiddagen kommo alla männen upp och byggde stenmuren
fyra fot högre, så att den blef ointaglig. De två indianerna
stannade kvar hos Tom och höllo turvis vakt hela natten. Men uterna
höllo sig fullkomligt lugna. De ansågo det förmodligen säkert, att
flyktingarne förr eller senare skulle nödgas gifva sig, och voro icke
benägna att utsätta sig för den förlust, som det skulle medföra att
angripa en så stark ställning, som dessutom försvarades af sju man,
beväpnade med bössor och revolvrar.

Klockan tre följande eftermiddag kom Jagande hunden upp till
Tom och bad honom gå ned och äta middag, medan han höll vakt.

Tom tog sin bössa och gick utför cañón.

»Kom hit, min gosse !» ropade hans farbror. »Vi äro nu nästan
färdiga till afresan och hafva redan ätit vår middag; nu måste du
skynda dig därmed. Vi vilja komma härifrån före nattens inbrott.»

Tom satte sig vid elden och åt. Han märkte nu, att
provianten, filtarna och kläderna blifvit bortförda. Då han slutat, förde
hans farbror honom ned till floden. De två kanoterna flöto på
vattnet, och de andra männen stodo bredvid dem.

»Nå, Tom, hvad tycker du om dem?»

»De äro präktiga; man kan knappt tro det vara möjligt, att
de blifvit byggda på två dagar.»

»Fem karlar kunna hinna mycket på fyrtioåtta timmar, Tom.»

Kanoterna voro verkliga mönster af styrka, om också icke af
skönhet. De voro ungefär tjugu fot långa och fem fot breda. Två
starka fururibbor, två tum i fyrkant, bildade relingen, och en ribba
af samma mått bildade kölen. Spanten sutto på aderton tums
af-stånd från hvarandra. Kanoterna voro nästan flatbottnade, och
spanten voro fästa vid kölen med starka spikar — dessa voro de
enda spikar, som användts vid båtarnas byggande.

Henty, Bland Klippbergens indianer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free