- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
233

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»och jag tror, att vi en gång skola tänka tillbaka på denna del
af vår färd såsom den angenämaste. Det förefaller mig, som om
bergen sluta sig närmare tillsammans där borta igen. De bilda en
riktig hästsko.» Efter en kvarts timme sade han: »Nu måste ni
hålla er efter, ty vi hafva ett trångt pass rakt framför oss. Om
ni se mig hålla upp åran, måste ni genast ro in till stranden. Då
vi komma till en strid fors, stiga vi alla ur båtarna och gå på
klipporna, så långt vi kunna. Vi få icke ro blindt på. Komma vi
till ställen, där vattnet går ända in till klippväggen på båda sidor,
så återstår naturligtvis intet annat än att löpa risken, men jag vill
icke, att vi skola utsätta oss för några faror, som vi kunna undvika.»

Strömmens hastighet tilltog märkbart, då de nalkades cañón,
och då de kommo den nära, gaf Harry tecken med åran, och båda
båtarna rodde till stranden. Då de stego i land, pekade höfdingen
på en afsats långt ofvanför dem. »Jagande hunden hafva tid skjuta
rådjur»¿ sade han, »medan vi undersöka cañón.»

Tom försökte förgäfves att urskilja det föremål, på hvilket
höfdingen pekade. Jagande hunden hade tydligen märkt det, innan
de landstego, och efter en bifallsnick af Harry begaf han sig i väg
med sin bössa. De andra väntade, tills Jerry och hans sällskap
förenat sig med dem, och gingo därpå utefter de klippor, som lågo
vid foten af bergväggen. Snart fingo de en bättre öfverblick af
cañón, än de haft från kanoterna. Floden flöt till en början
med ett tämligen jämnt lopp, men litet längre ned började
den bilda vågor, och där bakom kunde de se en massa hvitt skum
och bränningar. De gingo nära två mil på klipporna. Tom ansåg
det nästan omöjligt, att båtarna kunde komma genom fallet utan att
fyllas med vatten, ty vågorna gingo åtta till tio fot höga, och deras
kammar voro betäckta med hvitt skum. Slutligen vidgade sig passet
åter; på högra sidan reste sig visserligen bergväggen lodrätt, men
på andra sidan var den mindre brant och tycktes längre ned
antaga samma karakter som ofvanför cañón.

»Det ser hemskt ut», sade Harry, som måste skrika af alla
krafter för att göra sig hörd, ty vattnets och bränningarnas dån gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free