- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
236

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mår du illa, Tom?» frågade hans farbror vänligt. »Ryck upp
dig, min gosse! Det var några heta minuter, och det förvånar mig
icke, att du känner dig så. Sedan det nu är förbi, känner jag mig
själf litet uppskakad.»

»Det är snart öfver, farbror.» En blick på höfdingen gjorde
mera för att lugna Toms nerver än hans egna bemödanden. Medan
han själf flämtade tungt och badade i svett, andades höfdingen så
lugnt, att man knappt kunde se hans skuldror höja och sänka sig.
Med en kraftansträngning fattade Tom tag i öskaret, och då båten
var tömd, hade han återvunnit sitt lugn, ehuru han ännu andades
häftigt. Han lade ifrån sig öskaret och såg sig omkring.

»Mängd vatten», sade höfdingen med ett småleende. »Rusa
fram som en buffelhjord.»

Den andra båten låg tjugu alnar bakom dem, och där var
man ännu sysselsatt med att ösa.

»Bättre nu, Tom?»

»Fullkomligt bra, farbror; men det var tur, att du satte
höfdingen i fören. Jag skulle hafva gjort fullständigt fiasko, ty
alltifrån det ögonblick vi rusade ut i bränningen, var jag alldeles utan
besinning, och ehuru jag hörde din röst, förstod jag icke, hvad du sade.»

»Det var nervpröfvande, Tom, men vi vänja oss nog därvid,

innan vi slutat vår färd. Gud vare tack, att vi så lyckligt genom-

gått vår första fara! Ro nu vidare; vi skola hvila vid första
lämpliga ställe och äta litet.»

En mil längre ned sågo de en mängd drifved på den vänstra
stranden; Harry styrde genast kanoten dit, och de gingo i land.
En minut senare landade äfven den andra kanoten.

»Jee-rusalem, Harry!» utropade Jerry, då han stigit i land.

»Det var värre än en cyklon. Jag skulle hellre vilja sitta på ryg-

gen på den värsta ’bockhoppare’* än rusa genom de där
bränningarna igen. Om vi få många af det där slaget, så låtom oss hellre
återvända till uterna och bedja dem förbarma sig öfver oss.»

»Det var en svår bit, Jerry, men det hade varit mycket värre,

Jfr. Henty, Bland rödskinn och cawboys, kap. XII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free