Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det funnits några grund i strömmen. Det enda vi hade att göra,
var ju att hålla båten rakt fram och ro.»
»Ja, och det duktigt ändå», mumlade Jerry. »Jag var nästan
skrämd från vettet, och de båda andra voro icke bättre däran. Om
icke er båt hade varit före, tror jag, att det aldrig gått lyckligt,
men då ni helt lugnt fortsatte er kurs, fanns det ingen anledning
för oss att göra annorlunda. Jag darrar så, att om jag hade en
gråbjörn tjugu alnar framför mig, tror jag icke, att jag skulle
kunna rikta mynningen af min bössa mot honom.»
Tom hade känt blygsel öfver sin nervsvaghet, men då han
hörde, att mogna män kände det ungefär på samma sätt, erfor han
en betydlig lättnad.
»Hvad säga ni, gossar», frågade Harry, sedan frukosten var
öfver, »om att stanna här för i dag. Sannolikt kunna vi få litet
vildt, och om det icke lyckas, betyder det icke så mycket, ty
rådjuret räcker ännu ett par dagar».
»Det är jag med om», sade Ben Gulston; »jag tänker, att vi
fått nog af vatten för i dag. Jag tycker ännu, att allt går rundt
för mig, och jag tror icke, att någon af oss blir riktigt sig lik,
förrän vi fått en natts god sömn. Dessutom äro alla filtar och
pälsar genomvåta och behöfva torkas i solen, och mjölet tål vid en
undersökning.»
»Då är det afgjordt, Ben; låtom oss genast föra alla varorna
i land!»
Sedan sakerna blifvit utlagda till torkning, gingo de två
indianerna ut för att söka villebråd; men ingen af de andra kände någon
benägenhet för att lämna platsen, utan de tillbragte det återstående
af dagen med att röka och slumra. Indianerna förde med sig ett
får. Följande morgon voro de åter på väg utför strömmen. Under
några mil flöt floden lugnt utefter en bred dal. Men plötsligt gjorde
den en tvär vändning och flöt in i en cañón. Harrys kanot gick
som vanligt i spetsen. Denna cañón var en djup, mörk håla med
nästan lodräta sidor, mellan hvilka vattnet först flöt tämligen lugnt;
snart visade sig dock hvita kammar på böljorna, och de båda bå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
