- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
243

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag tror, att det icke dröjer länge, förrän vi komma till en
mexikansk by», sade Harry en dag, då de varit sex veckor på färden.
»Jag har hört, att det skall ligga en sådan ofvanför Stora canon.»

Landskapets utseende växlade högst betydligt. I några dalår
kransades flodens stränder af lundar med härliga träd, i andra
däremot kunde man icke ens upptäcka ett grässtrå. Stundom löpte
bergen många mil i jämn linje, hvilket utvisade, att det bakom
liggande landet utgjordes af en jämn högslätt, stundom reste de sig
till ojämna spetsar och skrofliga toppar, som ofta liknade
slottsruiner, fyrtorn eller kyrkor.

Efter deras afresa hade floden småningom svällt ut högst
betydligt genom sin förening med andra floder, och den var nu
mycket bredare och djupare, än då de stego ombord, och äfven där
fallen voro som vildast, funno de vanligen jämförelsevis lugnt
vatten nära stranden på den ena eller andra sidan. Två gånger hade
de kantrat, då båtarna stött på grund, som endast legat några tum
under vattenytan. Men därmed hade dock endast skett ringa skada,
ty bössorna och alla andra värdefulla saker voro fastsurrade vid
båtens sidor, under det att filtar, skinn och andra skrymmande
artiklar hindrades från att falla ur af skinnremmar, som voro bundna
i sicksack tätt intill hvarandra i fören och aktern.

Sedan floden blifvit bredare, höllo sig båtarna alltid i
hvarandras närhet. En kantring var därför endast en anledning till
skratt och munterhet, ty det behöfdes endast några minuter för att
resa kanoten, ösa den och fortsätta färden. Stundom hade de rätt
obehagliga besök på sina lägerplatser, och inalles dödade de tolf
skallerormar. Då de kommo längre nedåt, träffade de ett par gånger
på enkla flottar, sammansatta af tre eller fyra stockar, ett tecken till
att indianer där gått öfver floden. Hittills hade färden varit
angenämare, än de vågat hoppas, ty då floden blef bredare, blefvo farorna
färre och lättare att undvika, och de motsågo utan särdeles stor
fruktan färden genom Stora canon, hvilken, såsom de trodde, icke
kunde vara långt aflägsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free